Yelena Yemchuk.





Bäst.

There's a light that never goes out.

EXTRA! EXTRA!

Morrissey, även känd som GUD, kommer till Sverige i sommar! Han kommer att spela i Stockholm, Göteborg och, håll i hatten nu... BORÅS! Vafalls, liksom. Borås är inte på långa vägar värdigt den överjordiska genialitet som den mannen besitter. Hur tänkte de där?

Min ömma moder och jag ska åff kårse vallfärda till Götet för att se honom och kanske, kanske att någon av oss kommer att fria. Vi får se.

Vad som är säkert är dock att vi inte åker till Borås. Jag konstaterade panikartat att "jag vill inte att han ska se mig där!" Så. Bra. Bra.

In the name of nörderi.

Det är ett lesbiskt par som hånglar på omslaget till Suedes första skiva, inte två killar som många tror. Nog för att Brett Anderson enligt popestetikens alla regler desperat försökte marknadsföra sig som en both-way kind of guy (”I want the style of a woman, the kiss of a man”) är det uppenbart att han är lika stragiht som en, jag vet inte, Metallica-supporter.

Tyvärr alltså. För det är alldeles sant som Linda Skugge skrev någon gång på 90-talet när hon fortfarande var en popjunkie: det är attraktivt med pojkar som gillar pojkar.

Brett har alltså fattat vad det handlar om. För att få tjejer ska man låtsas gilla killar (fråga bara Damon Albarn, han har detaljerna all figured out). Så han gör helt rätt när han stylar sig a la Bryan Ferry 1972. Eller gjorde i alla fall. Nu vette sjutton. Allt faller. Suck.

Håll käften och var söt.


Aren't you happy just to be alive?


Hoppas att alla har haft en bra och trevlig kapitalisthögtid och ätit många oskyldiga djur och sådär. PUSS.

En helt ny karriär.

Jaha.
Min mamma stalkar popstjärnor på facebook.
Jag är... stolt. Konstigt nog. Väldigt stolt.
Jag har fostrat henne väl.
Trädet faller inte långt från äpplet. Eller så.

The opposite of hallelujah.



Idag har jag traskat runt i Gbg-regn, haft julklappsångest och blivit halvt ihjälklämd mellan sköldpaddssnabba pensionärer och ungefär hela männskligheten som självklart var tvungna att befinna sig på precis exakt samma ställe som jag, hela tiden. Jag hatar julen. Av hela mitt hjärta.

Som tröst köpte jag två skivor till mig själv. Jens Lekman och Håkan Hellström.


Nej jag är inte CD-beroende. Jag kan sluta när jag vill.

Mina all time top 5 movies.

Jullovet är som gjort för att stanna inne med en kopp te och se på film. Här följer en lista på mina fem favoritfilmer genom alla tider. Det här är liksom sånt man måste ha sett innan man dör. En to the joy!

1. Velvet goldmine.




Motivering: Hallå, såg ni inte Ewan McGregor? Här gör han sin snyggaste roll ever som Curt Wild, en fiktiv rockstjärna på 70-talet (baserad på Lou Reed och Iggy Pop). Detaljen om elchockbehandlingarna är tagen direkt ur Lou Reeds barndom. Jo, sant.
Förutom Curt Wild handlar filmen om Brian Slade (baserad på Bowie) och deras kärleksaffär.
Mods, glamrock och massamassa bra musik. Thom Yorke från Radiohead lånade ut sin röst till bland annat en helt underbar cover på Roxy Musics "2HB".

Och och och! Bäst av allt: hela filmen är uppbyggd på Oscar Wilde-citat.


2. A clockwork orange.
(Som jag skrivit om tidigare.)




Motivering: Mest för att den är så himla snygg och så helt obefogat ondskefull. Och för att jag gillar Blur-videon. Jah.


3. Smala Sussie.



Motivering: Smala Sussie faller under den alltför outforskade genren "värmländsk gangsterkomedi" och är, jah, typ den bästa svenska filmen som gjorts sedan Lukas Moodyssons glansdagar.
I klippet ser ni the best of Pölsa. Jag älskar Pölsa. För att han gör dokumentärer om sig själv. För att han tvättar sina kläder i diskmaskinen. För att han har Stanley Kubrick-festival med fyra knarkare (som knarkar). Nuff said.


4. Reservoir dogs.




Motivering: Har ni någonsin undrat varför Greger torterar Johan Rheborg med en fisk i Nilecity? Självklart är det en Tarantion-hommage från Killingarnas sida.
Två år efter Reservoir dogs gjorde Quentin Tarantino Pulp fiction, som tyvärr överskuggar det mesta han gjort. Pulp fiction var alltså för Tarantino vad Creep var för Radiohead. Man glömmer lätt bort att Fake plastic trees eller i Tarantinos fall, Reservoir dogs faktiskt är sjuhundrafyrtiosju gånger bättre. Bra. Bra. Se den.


5. Napoleon Dynamite.



Motivering: Jag vet inte. Det finns inga ord tillräckliga för att beskriva Napoleon Dynamite. Jag är kär. Helt enkelt. Peace out.

Believe it or not.

Hela dagen har jag gått runt och nynnat på George Costanzas telefonsvararmeddelande. JAG VET INTE VARFÖR. Och inte heller kan jag sluta. Man kan bli galen för mindre. I dare you att våga lyssna på det - det är jävligt catchy. Min dag är officiellt förstörd. MIN HJÄRNA är officiellt förstörd. Allt som rör sig i mitt huvud nu är: var kan jag ladda ner detta för eget bruk?


I love my life I love my life.

Min videolärare är världens mest fantastiska människa. Inte enbart för att hon en gång i tiden ägde en soffa som Jocke Berg sovit i, utan för att det numera står VG med feta bokstäver i mitt videobetyg, istället för IG. Yesyesyes! Jag älskar alla! God jul.

För att det blev så tomt i jackfickan när din hand försvann.



Åh, sovmorgon min dear sweet underbara vän. Att bli väckt av de stört högljudda grannarna, helt stel i kroppen med ryggont och upptäcka att det inte finns någon frukost hemma är bättre än mediekommunikation any day.

Och varför finns det nästan inget Pavement på Spotify? Morr.
Jaja, så länge de har Siamese Dream tänker jag inte klaga.

I'm no good.

Kan någon tekniknörd vara snäll och förklara för mig vad Spotify är? Jag fick en sån där inbjudan från min egen Fredik Strage-spanare Ludvig (tack!). Men jag kan för guds skull inte förstå vad jag ska använda det till. Man kan lyssna på musik. Jotack. Men... Men... Äsch. Jag är helt teknikblind och längtar tillbaka till den gamla simpla tiden (kassettband for president).

'Cause all my life I've been knocking on forty liksom.

Taste the floor.


Idag har jag som sagt fotat soffor under sträng uppsikt av Alzheimergymnasiets egen Nanne Grönvall: Torbjörn. Jag vet fortfarande inte varför.

Jag gillar Torbjörn. Han är en centimeter kortare än Billy Corgan (som är jättelång).
Det är cred.

Nu ska jag plugga inför ett naturkunskapsprov jag inte kommer att klara. Men. Vi är alla uppbygda av kol. Tydligen. Det stör mig på en mängd olika sätt. Jag vet inte. Äsch. Önska mig lycka till.

Don't sell the car just rob a bank.



Jag gillar dålig musik. Halvdan pop. Gärna brittisk. Eller jo, helst brittisk. Okej. Det vet ni. Och Pete and The Pirates är mina nya darlings. I alla fall den här låten. Jag är helt såld. Som första gången Hardy Nilsson hörde Brown. Yes alltså! Kanske en aningen temporärt dock. För om en vecka eller så kommer jag tröttna, eller helt sonika tappa bort dem i iTunesdjungeln. Oundvikligt kommer jag återvända till Suede och Smiths. (En gång morbid, alltid morbid ni vet.) Såatteh. Men idag. Idag gillar jag Pete and The Pirates. Ja.

Not.

Jag är förkyld. Dricker te. Läser Émile Zola. Är pretto. Allt i sin vanliga ordning.
Imorgon är jag ledig. Då ska jag fota en soffa åt Torbjörn. Han vill inte säga varför.
Mitt
liv
är
spännande.

Sunday secret.


PostSecret.

Dan Abnormal.

Idag för första gången någonsin träffade jag en person i min ålder, som hör och häpna: VISSTE VILKA BLUR ÄR.
Fantastiskt.
Han kunde till och med nämna flera låtar.
*Glad påpnörd*

Once in a lifetime, liksom. I alla fall om man bor i Alingsås, kommunen med fler folkpartister än invånare. (Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad folkpartisthalten har med Blur att göra egentligen. Jag ville mest få det sagt.)


Och Ida, jag vet att du vet vilka Blur är. Du är ett undantag. Det är du och jag mot världen.

& they all want you to change.


Alltid Brett alltid rätt.

Jonathan: - Sen ska vi ju inte prata om britpop. Jag har hört att det är en myt. Som Skåne.
Josefin: - Försöker du såra mig?

Liksom, aj.

För att Brett är gud och jag är hans vittne. Ja, det är min skyldighet, min plikt, att sprida budskapet så jävla mycket som jag bara orkar. Om Rasmus får tjata stora hål i allas hjärnor om Galenskaparna får jag prata om Brett, som faktiskt, på allvar har någon sorts begåvning. Millimeterrättvisa, jatack.

(Hej nörderi skala 3000000000:1)

Blank page.




Det finaste jag vet. Adore. Smashing Pumpkins fjärde album. Stulen från min storebrors skivsamling. (Den har det bättre hos mig.) Sånt man kan sysselsätta sig med när man försovit sig och vaknat mitt i en håltimme.

Och igår hittade jag tre Solle Brunnström-skivor för 39 spänn styck. Vad säger man? Yes alltså.

Oh no, it's just another Monday morning.


Blöh.

Every Monday morning comes.

"JAG TÄNKER DRICKA DET!" deklarerade jag när desperationen till slut kulminerade, men möttes bara av skratt. Jahopp, jag kan inte göra något rätt. Inte ens hot om att svepa en tillbringare med noga uppmätt framkallare väcker någon sorts empati hos mina medmänniskor. OKEEEEJ. Jag tror jag går och lägger mig nu. Faktiskt.

Jag blir alltid så förtvivlad när vi ska framkalla film. För att mörkrummet är äckligt och får mig att tappa tron på min existens lite (det är ju så mörkt! ser jag mig inte så finns jag inte. Logik.). För att vattnet aldrig blir 20 grader. För att när det väl blir det så vrider någon på kranen bredvid och termometern flippar ur. För att lukten av fix aldrig riktigt går ur kläderna. För att vi alla kommer få cancer av de miljontals giftiga kemikalierna och dö.

Måndagar är farliga.

Tisdagar är bättre. Jag lever för imorgon. Vi säger så.

(Och var är Kristian Luuk med mitt te? Farao.)

I wanna be adored.

Jag förstår inte Stone Roses. De är ärligt talat lite jobbiga att lyssna på. Som Jesus and Mary chain blandat med... The Charlatans? Och inte alls på ett bra sätt. Men det här är bland det bästa jag vet just nu. Brudlyssning skala 3:1 liksom.

(Jag ligger tjugo år efter resten av männskligheten. Och det är lungt.)

Kalla kriget.



Perfekt symetri. Ganska så skitläskigt faktiskt.

Och hej, ännu en helt menlös söndag. Dagen som varken riktigt börjar eller slutar. Den bara är. Lång. Grå. Vakuum. Jag bakar lussekatter och lyssnar på Reeperbahn. Solle Brunnström kan, han.

Weird lover Wilde 1.


To be continued... (dundundunDUN!)

Självinsikt.

...

Och I know I'm astöntig.
You don't have to tell me.

All things go better with a little bit of razzmatazz.



Det här är Jarvis. Om jag hade ett eget hus skulle han få bo i köket. Där skulle han strosa runt om dagarna, se sådär brittiskt blek ut, dricka te och vara lång. Och när jag kom hem från skolan skulle vi sitta vid köksbordet och diskutera viktiga saker som getingar och Jesuskomplex. Och dricka ännu mer te.

Jag tror att jag ska önska mig en popstjärna i julklapp. Ja. En alldeles egen popstjärna. De är billiga i drift. Tror jag. De kan ju inte äta så mycket i alla fall, så taniga som de är. Skorpor och te. Kanske popcorn ibland. Perfekt liksom.

Picnic by the motorway.

Det var tusen år sedan jag fotade med analog kamera. Alltså, med film. Så i helgen tänker jag försöka låna en sådan kamera från skolan och leka med. Och sen ska jag försöka att inte dö under framkallningen, som är mycket mycket mycket tråkigare och jobbigare än man tror. Det fanns en tid i ettan då vi var tvungna att framkalla film nästan varje vecka och jag på allvar trodde att agitering skulle bli min död. Men i slutändan blir bilderna alltid mycket mysigare än dem man tar digitalt, så det är det helt värt.



"Jag vet inte, du kanske är dum."

Inför ett inslag i sin talkshow klädde supermodellen Tyra Banks ut sig till uteliggare och bosatte sig på gatan och fick tigga för sin överlevnad. I några timmar. SÅ HON VET PRECIS HUR DET ÄR ATT VARA HEMLÖS. Kom inte här och påstå något annat! Tyra Banks är ett helgon i Chanel. Och mitt förakt för omvärlden växer som ogräs.

Every day is like Saturday.

Det blev varken te eller Ebba & Didrik idag. Istället blev det världens längsta sovmorgon och sedan varm choklad med Jonathan. Och det är lördag imorgon, eller? Ja. Vi säger så. Tidsuppfattning är inte min grej.

Kids walk round like they're half asleep.



Och, hey. Jag är L E D I G imorgon! This is the high life, Brett.
Vem vill komma hit på te och Ebba & Didrik-maraton?

'Cause all my life I’ve been knocking on eighty.

MSN-konversation.

Ida säger:

har du sett sicken frän beatlesfrilla jag har på bilden!?
Ida säger:
groovy liksom
Josefin säger:
jävlar anamma!
Josefin säger:
den var hot
Ida säger:
anamma?
Josefin säger:
haha... ja

Jävlar anamma? Pleeease. Vad är jag, åttio?

RSS 2.0