And when she talked about the fall I thought she talked about Mark E Smith.




Det här är den bästa årstiden. Alla gånger! När man äntligen får plocka fram sin fina varma kappa och mysiga halsdukar och tumvantar som mormor stickat och löven liksom massdör i färgexplosioner överallt. Åh, om inte det är lycka så vet jag inte vad.

Dagarna är som gjorda för att slösas bort på caféer eller hemma i soffan med kladdkaka och Ebba & Didrik (eller Freaks and Geeks, jag tror banne mig att jag är kär i varenda karaktär där). Allt annat vore vansinne. Vansinne!

Synd bara att jag måste skriva en mastodontuppsats om hjälteidealen i de homeriska eposen Beowulf och Rolandssången. Pfft. Lärare. Vilket jävla folk. De vet sannerligen hur man bajsar all over the party.

Blabla.


Just det. Jag råkade färga håret rött. Bah såkandetgå.


I'm gonna tell you something good about yourself.

Jag minns när vi hade ett stort arbete om fotografins historia som skulle redovisas inför en annan skola. Det var kul. Jag minns också att jag skulle prata om camera obscura och valde att lägga en avsevärd del av tiden på att prata om popbandet Camera obscura (och därmed stämpla mig själv i pannan med orden "insnöat popfreak utan liv" i permanent bläck).

Efter det hade vi lite av en falling out, jag och indiepoparna från Glasgow, då allt som förknippas med skolarbete per automatik blir odrägligt. Men nu, efter ett och ett halvt år har de emotionella ärr jag drog på mig under foto A-kursen bleknat och jag kan lyssna på Camera obscura igen utan att vomitera. Yes alltså!



(Inför den här låten känner jag bara pur tillgivenhet och underkastelse. Ögonblicket när tamburinen kommer in efter tvåminuterochnågrasekunder är det vackraste i mannaminne. Det betyder vackrare än Brett Andersons hår i videon till The Wild ones. Det ni.)

Through the snow, through the window I watch her wave to me.

Under några timmar var hela världen utanför fönstret täckt av snö. Det var ju himla onödigt. Grannarna på andra sidan, däremot, de måste ha blivit alldeles till sig, för nu pryds deras fönsterbräde av en adventsljusstake.

I freakin' oktober.

Perverst. Det är vad det är.

Clouds in my coffee.


"I think if there was a magical, beautiful pill that one could take that would retire you from the world ... I would take it."
- Morrissey

Så känner jag.

känner jag.

(Fast det är ju ingen anledning att inte se glad ut. Hej hopp. Godmorgon förresten, horribla värld.)

The coastal town that they forgot to close down.

Vi flyttar snart. In till stan. Säger jag så tror folk alltid att jag menar Göteborg. Och sen tycker de synd om mig när jag förklarar att det fortfarande är Alingsås vi talar om. Som om Alingsås inte är lika party som Göteborg eller nåt. Trams. Alingsås är hippt och happening vill jag lova! Vår nya lägenhet ligger t.ex. mitt emot en bingohall. Det ni.

Så. Flytt till Alingsås centrum = bra (bättre än nuläget i alla fall). The downside är att jag måste städa innan vi flyttar. Läget i mitt rum just nu beskrivs bäst som "Tjernobyl". Jag har en hel del arbete framför mig. EN HEL DEL. Jag kanske till och med måste hoppa av skolan. Faktiskt.

Är det någon som vill ha min jävla furby förresten? Den har tourettes. Bah: Feed me! Feed me! Please mummy, feed me! Hela tiden. Så tröttsamt.


Dogs are everywhere.

Igår var jag inte särskilt munter. Det var den där himla tentan som ställde till det. Men nu är den klar och inlämnad och jag kan fokusera på trevligare saker. Som t.ex. nördiga hundnamn till potentiella husdjur:

Thom Yorkeshireterrier
Jarvis Cockerspaniel
Sankt Bernard Butler

Hähä.

RSS 2.0