Gråtfest.

...Och NU bryter jag ihop. Here we go.

Jag vill knarka.

Skriver hemtenta och vill dö.*

(*More like sitter famför ett tomt worddokument och vill dö.)

Häpp!

Kill. Me.

I fredags vaknade jag med världens hemskaste huvudvärk. Som om hjärnan vore ett enda stort blåmärke som ömmade så fort jag rörde på huvudet. Det kan ha varit därför jag kände mig mer eller mindre som en zombie under bokmässan och inte fick ur mig ett enda vettigt ord när jag träffade Strage. Det, eller att jag är ett socialt miffo. Helt enkelt.

Trots detta gick jag på invigningen av Ljus i Alingsås på kvällen, vilket var dumt av två anledningar: 1, Har man huvudvärk ska man sova, inte flänga runt på stan. 2, Ljus i Alingsås suger. (Men jag såg min gamla radiolärare där! Eller: jag såg en radioantenn och en kritvit hårman sticka upp mitt i folkmassan och jag blev alldeles varm i hjärtat. Fina fina Tommy.)

Nu är det söndag och den sitter fortfarande i. Huvudvärken from hell. Och jag som har en tenta att skriva...

Oh, mother I can feel the soil falling over my head!
Ungefär så.

I'm feeling awkward, I'm feeling tongue-tied.

Nu har jag pratat med Fredrik Strage. LÖGN. Nu har jag fnissat åt Fredrik Strage medan han försökte föra ett samtal med mig. Bra, Josefin. Smooth.

Just like those stupid books you read.


Gubbjävel på café: - Det är inte ofta man ser folk läsa Edith Södergran i den här stan.
Jag: - Nä, i den här stan läser folk ingenting över huvud taget.

Alingsås är ett intellektuellt vakuum. Å andra sidan känner jag mig bara vilsen i Göteborg. Jag är nämligen hon som kliver på fel spårvagn och hamnar vid Naturhistoriska museet istället för dit hon egentligen skulle och därefter spenderar resten av dagen med att trotsigt lära sig allt det finns att lära om blötdjur hellre än att erkänna sitt misstag.

Pretto i Alingsås eller bortkommen i Göteborg. Jag vet inte vilket öde som skaver mest.

Smile with your eyes, bitch.

Alla som har sett America's Next Top Model kan konstatera att Tyra Banks är en kvinna som balanserar farligt nära gränsen till en mental kollaps. Det är en thin line, det där, och Tyra hoppar bokstavligt talat hopprep med den. Hon är med andra ord, helt vansinnig. En blind person kan se det.

Jag gillar speciellt hur hon stalinistiskt valt att helt och hållet radera Adrienne Curry (som vann säsong ett) ur Top Model-historien, eftersom hon i efterhand sagt elaka saker om Tyra. Ta lädom av detta, framtida Top Model-deltagare. Do not anger it!

Men detta var inte alls vad jag hade på hjärtat. Det jag egentligen ville säga var: Titta titta titta på bilden! (Det här har gett upphov till flera veckors skrattrelaterad magkramp hos mig.)


Här ser vi domarna i Britain's Next Top Model. Varelsen till vänster heter Louis Mariette och är hattmakare och HELT FABULOUS! Jag menar, titta på honom! Han ser ut som Jonas Gardell.

Om Jonas Gardell var en extravagant seriefigur.

Som exploderat.

BANG! Loves him.

Alla utom Håkan.

Människor som bär hatt. Kom lite närmare så att jag kan slå er med en bräda. Tack.

(Omotiverad hatt, naturligtvis.)

Hm.

Jag visste verkligen inte att det var Mats Wilander som sjöng i 90-talsbandet James. Men nu vet jag och nu vet ni och knowledge is power! Yay!

Förresten. Fredrik Strage kommer till bokmässan på fredag. Äntligen en chans att redeema min förlorade coolhet efter fnissfesten på Pustervik. Vem vill vara min wing man? (Anna?)

'Cause black is how I feel on the inside.


Och jag klär mig nästan enbart i svart numera. Statement: hej jag är en depraverad litteraturstudent som lever på kaffe och Kafka. Typ. Så är ju inte fallet men som Juha Lindström puts it: det viktiga är inte hur en människa egentligen är, utan hur andra uppfattar henne.

Imorgon ska jag bege mig till skolan och låtsas att jag förstår vad folk pratar om. Yes alltså.
Dagen efter imorgon ska jag till Universeum med min storebror och titta på döda saker. Det ser jag fram emot. Jag har alltid varit morbid, sedan barnsben.

Annars spenderar jag tiden under täcket och lyssnar på Suede (ni vet, de där fyra sista låtarna på Dog man star, kills me every time). Och ja. Det är värre än det låter. Och nej. Jag har egentligen inget av vikt att säga.

Eller okej. Såg ni premiären av Kändisdjungeln i helgen? Inte jag heller.

There she goes again.


Var och klippte mig idag dårå.

Nu ska jag plugga lyrikanalys tills jag kräks. Eller spela Sims. Livet består av svåra beslut!

I've lost my faith in womanhood.

Ibland kan livet vara så förbannat vackert. Som när man kör blanda spår på ipoden och får fram Lloyd Coles "Are you ready to be heartbroken?" följt av Camera Obscuras "Lloyd, I'm ready to be heartbroken". Hur kan man då tvivla på att det finns en gud och att han är god och kärleksfull?

(Svar: man ser på Ensam mamma söker.)

What a man.

Fredrik Strage kommer för alltid att vara den enda mannen som får mig att dansa till gangsta-rap.

There's a club if you'd like to go.

Mitt under en tråkig föreläsning om epikanalys får jag ett sms. Det är bästa Anna som meddelar mig om att Fredrik Strage agerar dj på nån klubb vid Järntorget ikväll och att han "ser ut som ett slem på affischen". Förträffligt, tänker jag och upptäcker mig själv med att Mr. Burns-gnida händerna mot varandra.

Ah. Minns ni när jag var dödligt förälskad i Fredrik Strage? Det var tider. So young and so gone! Ja. Alltså. Typ ett år sen eller så.

Vi tänkte i alla fall dra dit. Man sumpar inte en chans att parta med Strage. Men att Zach Braff gör ett appearance är kanske för mycket att be om. Liksom, don't push your luck.

Göteborgs universitet makes me wanna smoke crack, del 2.

Jag kom, jag såg, och jag kvävde en impuls att kräkas över humanistiska fakultetens golv. Universitetet - så inte min grej. Jag har inte känt mig så malplacerad sedan jag var den enda på fritids som inte fattade grejen med Markoolio. Jag ska i alla fall gå på min första ever föreläsning idag och se hur det känns.

Mitt hjärta säger dock: hoppa av.

Håkan Hellström säger: parkbänken är aldrig långt borta.

Jag säger: ja, vafan, som om jag någonsin hade en framtid ändå. Skål!

RSS 2.0