Unluckyyy.

Napoleon var inte ute igår. Eller så missade vi honom. Flippin' otur!

Gosh!

Det är Fun Thursday och ikväll ska vi på Napoleon-jakt! Pumpkin har utmanat mig att skaffa hans telefonnummer. Eller åtminstone hans riktiga namn.
Han sa att jag till och med får hångla lite, om tillfället skulle erbjudas.
Bra pojkvän.
Jag sa älskling om vi ser en tjej som ser ut som Napoleon Dynamite kan du också få pröva lyckan.
Rätt ska vara rätt.

You were digging plants, I dug you, beg your pardon.

Idag har jag varit ensam hemma hela dagen. Det är skönt. När man är ensam kan man passa på att göra sånt som man inte kan göra i vanliga fall. Typ som att eh, gå omkring naken och eh. Jag vet inte. Vad gör man egentligen?

Det slutade med att jag städade köket. Sjukt crazy.
Inte naken dock. Det hade varit... Bara nej.




Sedan gick jag ut för att leka i trädgården. Det är alltid lika spännande. (Ja, jag är fem.)
Är det förresten någon som vet varför alla engelska trädgårdar är så jävla avlånga? Stört.







Ja. Vi har en Tesco-trolley i trädgården. What's it to you?

Jag har rätt att se dum ut.






Pumpkin: - Oh, you have a beret! Why have I never seen this before?
Jag: - Because I look stupid in it.
Pumpkin: - But you're foreign. You're allowed to.

Åh, tack. Inget "nej du ser inte dum ut", nej nej, istället får jag "du är utländsk så därför har du rätt att se ut som ett miffo!" Så betryggande. Fast å andra sidan, hey, toppen! Let's se vad mer jag kommer undan med! En helt ny värld av lögner och bedrägeri öppnar sig. Spännande! *Känner mig som George Costanza*

Att leva i skräck.

Jag blir lika rädd varje gång jag är på väg hem och ser en ambulans svänga in på vår gata. Nu har de gjort det, tänker jag. Nu har Andy och Gabby gått Sid och Nancy på varandra. That's the kind of house detta är, nämligen. Men det är ju kul. Lite spänning i vardagen.

Shut up and look pretty.






Men suck. Hur ser mitt hår ut? Robert Wells-varning på det. Ahh.

Oh yes, it's a mess.



1. Mitt rum behöver städas.
2. Trädgården är full av polacker.
3. Jag har en ny kjol.

Let's take a drive to Primrose Hill.







Primrose hill är mitt nya favorithäng. Eller ja. Det skulle vara mitt favorithäng om jag hade råd att ta mig in till London lite oftare. Primrose hill, alltså. Himla fint ställe. Som mr Albarn nästan uttryckte det, it's windy there and the view's so jävla nice! Titta bah. Jag förutspår många, många picknickar här i framtiden.

Another sunny day.


Igår sken solen så det stod härliga till och vi passade på att ha picknick i parken med Banandy och hans vänner. Det var ungefär såhär fint (men med fyra överförfriskade polacker istället för fyra söta britpop-pojkar):



Vi satt där ungefär tills våra fräknar fick fräknar of their own och solen började gå ner. På väg hem tyckte Banandy att det var en strålande idé att ta en cykeltur inne på Tesco. Det tyckte vi med. Personalen på Tesco tyckte dock annorledes och ja... Let's just say att vi från och med nu får sköta vår hushålls-shopping på Marks & Spencer.

Kvällen slutade på Blackbirds där vi danced our legs down to the knees. Napoleondynamitekillen var inte där, till vår stora besvikelse. Efter det tappade vi bort Banandy som enligt egen utsago spenderade natten med att jaga kaniner i parken. Normal kille, det där.

I'd love to stay here and be normal, but it's just so overrated.





Godmorgon världen. Var jag måhända lite tipsy igår? Äsch. Det är bara Fun Thursday en gång i veckan. Och igår var nog den bästa Fun Thursdayen någonsin. Jag och Pumpkin återvände till älskade skabbiga Blackbirds efter flera veckor av bättre vetande. Dj:ens spellista är fortfarande exakt samma och vid baren såg vi en kille som omöjligt kan ha varit något annat än The second coming of Napoleon Dynamite. Sweet. Honom skrattade vi åt hela kvällen.


London calling.


Idag besökte jag London i sällskap med min mycket söta styvsyster Asha. Det är så himla fint att umgås med femtonåringar! Vi lyssnade på Taylor Swift i hennes ipod, helt utan sarkastiska kommentarer från min sida. Åså hängde vi i Camden. Dock köpte jag ingenting. Poor little poor girl, buhuu.














Then you turn your back and they're gone so fast.


Enda problemet med Jimcat är att han nästan aldrig är här. Han är som en såndär förälder som bara jobbar och jobbar hela tiden och man aldrig ser röken av. När han väl dyker upp mot veckosluten kissar vi på oss av lycka och bara "Hej Jimcat! Kom hit! Sätt dig ner här och prata med oss! Följ med oss ut i kväll! Se oss! Älska oss!" och han bara "Javisst, självklart, absolut!" och sedan är han borta igen.

Och kvar står vi med inget annat än Andys fyrkantiga axlar att gråta mot.




MMMcat, Jimcat. Varför leker du så med våra känslor?


Stalkerpoäng!


Jag har sett den orangea bilen två gånger. Hehe. Det går bra nu.


Our house in the middle of the street.


Vill ni veta vad det är för hattar jag bor med? Well, awesome, för här kommer en närmare presentation av mina kära huskamrater! Spännande.

Först har vi Pumpkin, min cute cute english boyfriend. Han ser ut ungefär som Thom Yorke skulle göra if he morphed into a puppy (så kallat Thom Yorkeshireterrier-syndrome). Vi kände inte varandra när jag flyttade in, men vi blev genast bästisar och bundis. Sen drack vi lite för många vodka redbulls en kväll och så gick det som det gick. Men det var ju bra! För ärligt talat, så goda vänner var vi inte ändå.

I rummet mellan mitt och Pumpkins bor Andy. Det är svårt att beskriva Andy. Han är som ingen annan jag någonsin träffat. Och det är nödvändigtvis inte en bra sak.

Jimcat däremot är bra. Han bor på nedervåningen och är så normal att han nästan väger upp för Andy. Andy är också bra ibland. Det händer ytterst sällan och det följs också nästan alltid av något creepy. Typ: först bjuder han på varm choklad och är jättetrevlig och ser på Vänner med mig. Sen out of the blue föreslår han trekant. Det skulle aldrig Jimcat göra. Jimcat skulle heller aldrig be att få låna min kamera för att göra amatörporr. Good ol' normal Jimcat!

Tydligen bodde en snubbe som hette Paul i mitt rum innan jag kom hit. Jag undrar hur han gjorde för att få tapeten så smutsig. Fast helst vill jag nog inte veta. I Jimcats rum bodde en kvinna som gick under namnet Crazy Katie. Andy var tvungen att gömma knivarna i köket och har fortfarande mardrömmar. Det är på grund av Crazy Katie som han alltid låser sin dörr när han går till sängs. Jag låser också alltid om mig, men det är på grund av Andy.

Frågor på detta?


Men suck.

Har suttit i trädgården hela dagen och lider nu av tredje gradens brännskador. Hur töntig är jag? Det är april, för guds skull. April! Ingen bränner sig i april. Suck.

Well I wonder.

Vad är dealen med att nära nittio procent av alla Morrisseyfans har latinamerikanskt ursprung? Och vad är dealen med att de alla vill bli vän med mig på facebook?

Jag bara undrar.


Mój ty misiaczku stodki!



Roommate-Andy brukar reta mig för att jag äter mitt kaffe med sked.


Jag brukar reta roommate-Andy för att allt hans porslin har Disneymotiv.


Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn.

En roomie kikade nyss in i mitt rum och ville låna min kamera. Varför? "To make porn. Of course." Ahh. Såklart, såklart. Varför frågade jag ens. Jag vill inte verka pryd. Men. Ibland är det här huset lite för dekadent för min smak.

Nu: hitta någon form av provisoriska öronproppar.

Oh no(el)!



Åh, titta. Senaste numret av NME låg och väntade på hallmattan när jag vaknade. Med vackra pojkar på omslaget. Så trevligt!


Men. Vad är det här? Redan på första sidan kickar kräkreflexerna igång när jag möts av en av Oasisbröderna. Varför, VARFÖR? That was uncalled for.


Sidan 46 pryds av Darling Brett Anderson. Men ändå. Too little too late, NME. Min dag är officiellt förstörd.

RSS 2.0