Holiday.

Nu åker jag och min bättre hälft till The isle of wight på minisemester! Herregud så vuxet.

Du tror väl inte att jag är avundsjuk på dig?

Till alla som berörs:
Kan ni sluta prata om att ni ska se Belle & Sebastian på Popaganda? Jag hatar er.

Maktkamp på Assholes avenue.

Att skälla ut någon då denne är i färd med att städa ert gemensamma badrum är inte det mest genomtänkta man kan göra. Inte om man vill skona sin tandborste från en åktur i toaletten. Jag säger bara en sak: bad move, Andy. BAD MOVE.

Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.







Disco 2000.

Ikväll är det School disco night på Blackbirds! Alltså: alla drar på sig sina gamla skoluniformer och dansar till dålig musik. Alltså: ett utmärkt tillfälle att lusta efter skoluniformsklädda pojkar utan att vara pervig och utan att bryta mot några lagar! Perfekt.

Låt oss hoppas att dj:en nöjer sig med ETT Five-medley den här gången.

Det är inte elakt om det är sant.

Tydligen pågår det en skittråkig filmkväll på nedervåningen som jag inte är bjuden till. Eller så var jag bjuden men avböjde då filmen som stod på schemat var, tja, skittråkig. Jag säger inte att polacker har tvivelaktig smak. Men det har dom. (Sist Andy valde film blev det Tillbaka till framtiden 2.)

Sheila take a bow.

Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger: A taste of honey - vilken fantastiskt underbar film! Gör er själva en tjänst och se den. For the love of Morrissey och allt som är vackert i världen.

Dagens U-landsproblem.

Jag är hungrig och vill laga mat men vi har inga tändstickor.
Vi har en gigantisk spricka i kökstaket. En vacker dag ger badrumsgolvet vika.
Det har börjat bli kallt ute, dvs, det har börjat bli kallt inne.

All cats are grey.






No, it's not like any other love, this one's different because it's us.

Farbror Banandy har dambesök på sitt rum, håhå minsann. Kul för honom. Inte så kul för mig och mina tunna väggar däremot. Och som om min situation inte skulle vara smärtsam nog har han laddat stereon med sin egengjorda "sex-cd." Just nu spelas Lady in red. Behöver jag säga att jag är traumatiserad för resten av livet?

Nu är det på med hörlurarna och min och Morrisseys favoritfilm A taste of honey som gäller. På HÖG volym. Godnatt.





Just as long as they match with the walls and the sofa.




Vårt vardagsrum. Det fulaste jag vet.

Boy I want to be with you all of the time.

Idag har jag och Pumpkin varit ihop i ett halvår. Inte för att jag håller räkningen eller så.

Engelska sjukan.




Något läskigt har hänt. Jag har blivit anglofierad. Till exempel har jag helt gett upp kaffe och gått över till te. Och häromdagen fann jag mig själv framför Tescos chipshylla, suktandes efter SALT & VINÄGER-varianten. Sick, I know.

Och en annan grej: jag gillar heltäckningsmattor. THERE I SAID IT. Mina svenska vänner förfasas över våra lurviga golv. "Matta? I badrummet?! Barbariskt!" Men ärligt talat, get over yourselves. Heltäckningsmattor äger. Det är mjukt och skönt och man behöver inte torka fötterna efter duschen. Det gör golvet åt dig. Komfort framför sanitet! That's the english way.

Vi har ett monster i köket och jag får helt enkelt svälta ihjäl.

Det sitter något grönt och ondskefullt med MORRHÅR (?!) i kökstaket.

Jag: "Aahh! What in Bieber's name is that? Kill it, kill it!"
Pumpkin: "... I think it's a beetle."
Jag: "Oh. Then let it be."

Höhö.

Fast vid närmare eftertanke så finns det väl inga gröna skalbaggar med morrhår? Jävla skithus, det här. Först går kylskåpet och frysen sönder, sedan försvinner varmvattnet och nu har vi alltså ett oidentifierat monster i köket. Toppen.

Bang bang you're dead, a hole in your head.



Andy har fått en ny leksak. Häromdagen kom han hem med en stor låda under armen och ett otäckt leende på läpparna, en bestialisk glöd i slädhundögonen. Jag och Pumpkin tittade på varandra och bah "... Oh my Bieber. Bör vi vara oroliga?" Men innan vi hann ta skydd inne hos Jimcat öppnade han lådan och plockade upp... Ett paintball-gevär!

Äntligen kom vår Little britain-cardboard-cutout som vi haft stående i sex månader till användning! Att peppra handikappade tjockisar med grön färg visade sig vara precis lika roligt som det låter. Sånt man kan göra en hel eftermiddag utan avbrott, faktiskt.

And don't the neighbours just love us.

OMB!

Rolig grej: jag läste i en tidning att Justin Bieber-fans har ett helt eget "språk" med uttryck som "Oh my Bieber" (istället för oh my god). Fantastiskt ju! "Oh my Bieber" är min nya catchphrase. Jag använder ihjäl det.

Mindre rolig grej: människorna i den här stan förstår inte ironi.

Just like Just like heaven.




I torsdags spelade The Pains of Being Pure at Heart på Heaven i London. Jag och Anna var där, givetvis, även om vi till en början hade lite svårt att hitta dit. Vem lägger en klubb i ett köpcentrum liksom? På tåget in till stan blev vi dessutom hotade att få stryk av ett otäckt gäng New Look-tjejer. Helt utan orsak. Oh well. That's England for ya. (Tjejerna klev sedan av i Ware. Englands Sollebrunn. Big surprise.)

Pains var mycket söta och poppiga. Sångaren shoegazeade så hårt att han slog huvudet i micken. Men finast och mest hjärtevärmande av allt var killen med Brett-lugg framför mig som ackompanjerade hela spelningen på luftgitarr. Indiekids - you gotta love them.

(Bild snodd av Anna, som jag antar kommer blogga mycker mer utförligt om detta.)

RSS 2.0