Ennnnnngland.

Nu har jag landat i England! Flygvärdinnan på planet trodde att jag var ett barn. Hm. I alla fall! Detta är vad jag gjort in da UK hittils:

Cruzat runt på engelska landsbyggden och lyssnat på The Smiths. Over the moor, take me to the moor!
Sett hundratals pojkar i skoluniform.
Träffat min hyresvärd som är världens sötaste. Seriöst, jag vill gifta mig med honom.
Träffat kille nr 1 som jag ska bo med. Han ser farlig ut men verkar hur snäll som helst. Förutom att han försöker pimpa ut trådlöst nätverk till mig för hutlösa priser.
Träffat kille nr 2 som jag ska bo med. Han ser ut som Thom Yorke.
Fått ångest inne på snabbköpet - vad äter vanliga människor egentligen?!
Fått ångest i kassan till snabbköpet - varför har de så konstiga pengar här?!
Druckit kaffe.

Nu ska jag dammsuga mitt rum och sedan kanske, kanske våga mig ner till undervåningen och prata lite med mina roommates (som just nu lyssnar på oroväckande hiphopig musik). Eller så stannar jag här och ser på Freaks and Geeks. Vi får se!

Let's get out of this country!

Jag kan inte sova. Vet ni varför? Jo, imorgon flyttar jag till England!!! (insert en miljard utropstecken.) Jag är omväxlande superglad och livrädd. Det blir nog bra det här.

Ikväll tog jag farväl av barndomsvän-Ida. Det var det svåraste jag någonsin gjort. Varför känns det som att det är hon som överger mig när det i själva verket är jag som överger henne? Jag såg så mycket fram emot att lämna allt bakom mig att jag inte insåg att jag faktiskt ska lämna allt bakom mig. Först nu sjunker det in. Herregud. Varför var det ingen som stoppade mig? Sa Josefin, det här är vansinne. Vad du behöver är en smäll på käften. Nu är det för sent.

För övrigt kan jag tala om att vår skotska har gått från att låta indisk till att låta dalamålsk. It's all downhill from here.


hej.



Det var dags att klippa mig tyckte jag. Mitt hår började bli alldeles för Robert Wellsigt.



Sådärja. Jag var tvungen att gå upp klockan åtta. Därav den tjuriga uppsynen.

Jesus hurt me when he deserted me.

I all min arbetslöshet har jag gått och lagt mig till med dåliga tv-vanor. Ett exempel på detta är Sjunde himlen. Genomvidrig amerikansk tv-serie. Kristen och konservativ. Såklart. Men trots att mina kräkreflexer sätts på prov som aldrig förr kan jag inte låta bli att titta på den.

Det får mig att tänka på en väldigt mörk period i mitt liv då jag spenderade alldeles för mycket tid framför de kristna tv-kanaler vi välsignats med av en slump då vi skaffade parabolantenn. Tablån bjöd på en sprängfylld gott&blandatpåse med bland annat...

Veganska matlagningsprogram (där vi fick lära oss att tillaga "o-korv" och fruktpizza)!
En läskig barnprogramtant i form av Conan O'Briens förlorade syster.
Hippa ungdomspastorer som skanderade grejer i stil med "keep your underpants on OR DIE!"
Hitserier som Pastor Greg ("världens första kristna sitcom").
Och helt nya höjder av hets mot folkgrupp!

Alltså, lite som en bilkrasch som är så makaber att man bara inte kan titta bort. Jag ÄLSKADE det.

Men ack, herren ger och herren tar! När parabolantennen slutligen rök sörjde jag förlusten av dessa tv-kanaler länge och intensivt. Mamma var faktiskt orolig att jag hade blivit hjärntvättad av all kristlig exponering. HAR JAG NÄRT EN PINGSTVÄN VID MIN BARM, typ.

Då och då känner jag fortfarande ett sting i hjärtat efter lite hardcore bakåtsträvande i Jesu namn. Jag antar att Sjunde himlen får duga. Och ja, det gör det faktiskt. Det duger alldeles utmärkt.

Throwing out your frown and just smiling at the sound.

Idag var första gången sedan Andra avenyn började sändas som jag kunde lyssna på Friday I'm in love - utan att kräkas. Skål på det!

Purple shirt and all the rest.

Med risk för att låta pervig, men hur snygg kommer inte Albert Cocker bli när han blir stor? Jarvis Cockers son, that is. Jag menar: titta bara!

Jag har höga förväntningar. HÖGA förväntningar.

I hope you make a lot of nice friends out there.

NU slår det mig hur snart jag åker till England. Liksom, jättesnart! Dela hus med fem pojkar ska jag visst göra, dessutom. Oh dear god please help me. Den 25e bär det av. Det är alltså mindre än två veckor kvar. Det känns som att någon borde anordna en avskedsfest åt mig.

Någon? Nähä, nänä.

Sjukt.



Hej. Förkyld. Igen. Alltid. Åh.

Meet you up at the indian part of the town.

Vi övar på skotska. Det låter som indiska. Vad gör vi för fel?

RSS 2.0