Oh, you like that, ja?

Bra grej nummer ett: Ida är här och kommer bo hos mig i en hel vecka!
Bra grej nummer två: Behold:


Hittar man en tantsnuskbok som handlar om svenska nybyggare i Amerika och är skriven av "Stef Ann Holm" MÅSTE man köpa den. Så är det bara.


Liksom, hahahhahaa. Dör.


"Her honest admission sent fire to his loins."

Vi fick två till på köpet; Elusive lovers och Gypsy lover. Awesome.


"Her gaze drifted downwards to his... Oh, my!"


Ikväll blir det högläsning!

Dagens U-landsproblem.

Kylskåpet är trasigt. Frysen med. Mitt i en värmebölja. All mat. Förstörd. Där får man för att man är duktig och storhandlar.

(England är ett U-land, ja.)

Katt för sin hatt.

Jag håller sakta men säkert på att lära min pojkvän svenska. Hittills har vi bara lyckats genomföra en enda dialog. Den löd:

"Du ja!"
"Din mamma ja!"


Det går, med andra ord, sådär.

Nu har jag i alla fall lärt honom den svenska texten till Aristocats-låten. Ni vet, "Alla snubbar vill ju vara katt." Aha, framgång! (Och som bonus har han även fått lära sig den hemsnickrade versionen: "Alla vet att Andy vill va hund.")

Vi har redan sjungit hela stan till vansinne. Vi är The Crazy Cat Couple. Känns okej faktiskt. Något ska man ju vara.

And thank god that I just don't care.

Fyra - ett till Tyskland. Det är något speciellt med att se vuxna män gråta. Själv kunde jag inte bry mig mindre. Jag är från Sverige, jag är van vid att förlora.

I predict a riot.

Nu har jag dödat grannbarnen och snart är det dags att vandra in till stan och till ännu ett av våra stammishak, The Ram. Där ska vi se på dagens fotbollsmatch tillsammans med stans fyllon. Det kan nog bli kul. Jag hoppas att England förlorar och det bli bråk! Yay!

The kids are out playing, having fun.

Att vakna till ljudet av lekande barn måste vara något av det vackraste som finns.

Nej, jag bara skoja.

Jag vill döda.

Liv och död.





Dödade en spindel. Mår jättedåligt. Små spindlar är inga problem. Bara splatt så är det gjort, inget att orda om, livet går vidare. Men de riktigt stora spindlarna, de som man kan se de små ondskefulla ansiktena på, det är där det tar emot. Det blir mer på allvar, som om djuret skulle ha mer känslor ju större det är. Mer själ, liksom. Det känns så i alla fall.

Och den här spindeln var stor nog att filéa. Jorå. Mark my words.
Hej hej ångest. Väntar bara på regnet nu.

Ladybug.




Jag saknar min tid som popare, då jag kunde komma undan med att ha små söta hårspännen med nyckelpigor och hello kitty-motiv. Det funkar inte riktigt när man är snart tjugo. Synd liksom. Jag har en hel burk med typ en miljon olika håraccessoarer från diverse barnavdelningar.

Finns det ens popare nuförtiden? Jag har knappt sett någon sedan högstadiet, känns det som.

Sometimes you're lost in tv.


Top 5 tv-seriekaraktärer jag är dödligt förälskad i:

1. Marshall i How I met your mother
2. Hardy Nilsson i Percy Tårar
3. Billy i Melrose Place
4. "Geeksen" i Freaks and geeks
5. Jemaine i Flight of the Conchords


Och. Top 5 tv-seriekaraktärer jag gärna skulle se falla ner i ett hisschakt:

1. Alla i Sjunde himlen
2. Alla i Beverly Hills 90210 (men kanske främst Kelly)
3. Yrla i Ebba och Didrik
4. Uncle Joey i Huset fullt
5. Susan i Desperate Houswives

You're the picture on my wall.



Nu har jag äntligen framkallat "semesterbilderna" från min vistelse i Alinge texas! De ska nu få den stora äran att pryda mina väggar som hittills har varit ganska kala (bara en Morrissey-poster och eine kleine Aristocats-poster).


Men först ska jag äta kakor. Yaay!

Love in the movies.

Jag har varit så äckligt Sverigenostalgisk på sistone. Började till och med grina till Utvandrarna igår kväll. Allan Edwall! Max von Sydow! Monica Zetterlund! Todde jag skulle dö. Och jag är fortfarande precis lika kär i Karl Oskars lillebror Robert som första gången jag såg den. Which bings me to:

Top 5 filmkaraktärer jag är dödligt förälskad i (av såväl djupa som ytliga skäl):


1. Robert i Utvandrarna
2. Harold i Harold and Maude
3. Mia Wallace i Pulp Fiction
4. Sune i Sunes sommar
5. Ewan McGregor i alla filmer han någonsin varit med i

Häpp!

Hej!



Jag tänkte liksom skryta om alla fräknar jag fått. Men de verkar inte riktigt vilja fastna på bild.
Nu blire Blackbirds. Heh. Godkväll.

England är fantastiskt.

Det finns chips här som smakar cheesburgare. Alltså. Jag dör.

Feeling so small I stare at the wall.

Vad farao? Nu lyssnar han på Roxette på andra sidan väggen. Andy alltså. Han var på dejt häromdan. Det gick visst inte så bra. Men Roxette? Kanske genomgår han en omvälvande livskris av något slag. Kanske ligger han på sängen och kramar en kudde.

Åh.
Gud.

Sjunger han med? Han sjunger med! Det gör han verkligen. Spending my time. Watching the days go by. Jag dör. Det här är helt fruktansvärt roligt. Jag tänker stanna här åtminstone ett par minuter till och skratta innan jag går över och ser hur det är med honom. Kanske skrattar jag lite då med.

A bad night.

Blackbirds igår. Jag är tjenis med dörrvakterna (Kevin och Han Som Ser Ut Som Aqua) och behöver aldrig legga, och DJ:en har för vana att kindpussa mig när jag entrar lokalen. Stammispoäng! Loserpoäng! Du-är-där-för-ofta-poäng! Skaffa-ett-liv-poäng! Och så vidare i all evighet.

Det visade sig bli en ganska trist kväll. Ingen från det vanliga gänget var där. Bara hon som pratar exakt som tjejen i Fish Tank. Och henne kan man ju inte kommunicera med, av naturliga skäl.

För att alla älskar listor.

Namn:
Josefin Ingrid Cecilia Lindberg.

Ålder:
19.

Bor:
I heltäckningsmatteinfernot England, i en stad som heter Hertford.

Syskon? Isåfall hur många?:
Bara ett. Världens bästa storebror.

Vem är din idol?:
Jarvis Cocker.

Hårfärg:
Brunt/rött/obestämt.

Ögonfärg:
I'm just a little girl with blue eyes.

Längd:
Exakt lika lång som Thom Yorke. Yeah.

Singel eller upptagen?:
Gift.

Favoritfärg:
Svart, lila, rosa.

Favoritmat:
Allt.

Favoritprogram:
Vi har ingen tv.

Har du husdjur? isåfall vad:
Spindlar, myror, sånt trevligt. Och en fyrkantig polack, om det räknas.

Vem är snyggast av alla kändisar:
Brett Anderson anno 1995.

Favoritdryck:
Kaffe is the drug.

Favoritplagg i garderoben just nu:
Jag har ingen garderob, mina kläder ligger i plastpåsar från Willys.

Favoritaffär:
Tesco.

Spelar du nåt instrument?:
Har spelat fiol.

Favoritämne i skolan:
Jag sa cheerio to school för över ett år sedan.

Bästa utestället:
Blackbirds. Det är ju billigt i alla fall.

Vad gör dig glad?:
Det finns tre komponenter som tillsammans utgör receptet för fullkomlig lycka och det är: solsken, kaffe och Håkan Hellström.

Vad gör dig ledsen?:
Allt möjligt.

Bor du i stan eller på landet?:
Stan.

Vad skulle du ha hetat egentligen?:
Jenny eller Hjalmar.

Favoritnamn:
Frank.

Bästa årstid:
Våren eller hösten.

Vad är bäst: en bästa vän eller flera vänner som inte är så nära:
En bäztis, såklart.

Tränar du?:
Varje dag.

Chips eller popcorn:
Chips. Fast här heter det "crisps" och med "chips" menas fish'n'chips-chips. Dumt.

Cola eller Pepsi:
Pepsi.

Bilddagbok eller blogg:
Blogg.

Har du en blogg?:
Absolut inte.

Om du följer bloggar, vilka följer du?:
Mest folk jag känner. Och Kissie, såklart.

Högklackat eller textilskor:
Converse for life.

Svart eller vitt:
Svartsvartsvart. Black has become my favourite colour.

Godis eller nötter:
Godis.

Lakrits eller choklad:
Saltlakrits.

Vart reste du utomlands senast?:
Sverige.

Vart vill du resa innan du dör?:
Skottland.

Vad ska du göra nu när du svarat klart på dessa frågor?:
Något jätteviktigt och spännande för att väga upp för halvtimmen jag spenderade på detta.

!

Medan jag räknade foppatofflor i Sverige var Pumpkin duktig och lyckades lokalisera Napoleon Dynamite-killen. Han jobbar på Wetherspoons! (Som jag och Pumpkin blev utslängda från på allahjärtansdag, heh.) Mysteriet är löst. Nu får vi hitta något annat att göra på dagarna.

Cruel town.

Nu lämnar jag Alingsås. Slutgiltigt den här gången.
Det var mitt hem. Men jag hörde aldrig hemma.

Den här stan gör mig galen igen.

Det var kanske dumt det här.
Jag vill tillbaka till England.
Hem.

I wanna make a movie so let's star in it together.



Nu blåser kreativitetens vind över Asshole Avenue. Jag och Pumpkin arbetar på ett ytterst spännande filmmanus tillsammans. Lite som Napoleon Dynamite möter Batman möter Hitchcocks Fåglarna. Det kommer bli stort.

Huvudpersonen heter Stanley Drab och gillar katter lite för mycket. Sug på den ni.

You can check out any time you like but you can never leave.

På torsdag åker jag hem. Till älskade jävla Alingsås. Bland annat ska jag hälsa på i mediahuset där jag genomled tre år av graflektioner, sillfotografering, agiterande i mörkrummet och radiosändningar om klementiner och Killinggänget. Fast mest drack vi nog kaffe. Det där äckliga trekronorskaffet från medias kaffemaskin som inte rengjorts sedan 1992. Och så gick åren.

Alzheimergymnasiets mediahus är det där destruktiva kärleksförhållandet man inte kan släppa taget om. Trots att det sedan länge är slut återvänder man. Gång på gång återvänder man. Mot allt bättre vetande. Ni vet när man väljer att lägga handen på spisplattan bara för att testa. Precis så. Man vet att man kommer bränna sig. Självkart vet man det. Men ändå. Frestelsen vinner över förnuftet.

Och så står man där i korridoren med de epilepsiblåa väggarna och bah jaha.

Fast egentligen vill man skrika

Jag hatar dig. Jag hatar dig så jävla mycket. Du har gjort mig så illa. Mina bästa år tog du. Men utan dig vet jag inte vem jag är. Och det hatar jag dig för.

Men man njuter. Det gör man. Och kaffet är precis lika blaskigt som man minns det.


RSS 2.0