Girl in love.




En gång var jag smygkär i en pojke som gillade T-rex. Om jag fortfarande hade varit det skulle jag tipsa honom om detta. Nu tipsar jag er istället.

Snöland.

Det snöar! Yes alltså!

(Jajajajaja jag vet att det snöat i Sverige sedan augusti och yada yada.)

Jag älskar snö! Nu ska jag ut och mula grannbarnen! Watch out you fucking gingerkids!

Iceage.

Okej, ni är antagligen trötta på att höra om hur kallt det är på Assholes avenue MEN jag bryr mig inte. Idag kommer det rök ur munnen när man andas. Inomhus. Ehh. Med detta i tankarna bestämmer jag mig för att gå till jobbet trots sjukdom. Jag är nog better off där.

I'm feeling very sick and ill today.

Jaha. Så är jag alltså sjuk igen. Allt är som vanligt. Eftersom mina huskamrater jobbar är jag dessutom alldeles ensam hemma. Och jag håller på att gå under av tristess. Jag behöver något att sysselsätta mig med.

Så. Snälla vänner. Ge mig era bästa filmtips tack!


Lite guidelines kanske skulle sitta på plats.

Jag gillar:
Mörka komedier à la Todd Solondz
Popkulturella referenser
Napoleon Dynamite-randomness

Jag gillar inte:
Action
Sci-fi
American pie-korkade filmer
Sagan om ringen-överskattade filmer
Robin Williams

SHOOT!

Normalt.

Normalt att min chef inte ville låta mig gå hem från jobbet igår trots att jag var så sjuk att jag knappt kunde stå på benen.

Eller vänta. Det är ju inte alls normalt! Vafan.

(Jag hatar mitt liv.)

Men jag antar att det är en erfarenhet det också. Att inte behandlas som en människa.

Snälla rara.

Den vänliga själ som skickar mig ett paket med alla/något av dessa föremål kommer för alltid ha en speciell plats i mitt hjärta:

Saltlakritspengar
Kalles kaviar
Julmust

Deal?

This is my life, this is a true confession.

Ja. Jag skulle ju skriva lite om varför jag flyttade till Regnland och blabla. Det hade jag helt glömt bort. Men här kommer det!

Varför jag flyttade till England
Jag bodde i Alingsås. Jag ville inte bo i Alingsås. Alingsås är äckligt. Jag var så trött på det att jag ville spy. Jag mådde bara sämre och sämre för varje dag. Min vän Ludvig visade mig den här bilden:


och jag bah "Ja! Jag måste ändra på något! Hallelujah!" Så det var precis vad jag gjorde. Många före detta klasskamrater hade redan flytt till Göteborg och Norge (WTF?) men det kändes inte som att det var tillräckligt långt bort. Inte tillräckligt stor utmaning. Det fick bli England.

Alla bah "VARFÖR England?!"
Jag bah "Why not?"

England har alltid fascinerat mig, redan från tidig ålder. Godnatt mr Tom fick mig att fantisera om regngråa kuststäder (that they forgot to close down) och Billy Elliot fick mig att drömma om arbetarklasstegelkomplex. I tonåren hittade jag äntligen min niche i brittpopen och dess bleka frontmän. Jarvis Cocker blev min guru. Brett Anderson min idéalman. Morrissey min själsfrände. Och faktumet att ingen i min ålder kände till vare sig Pulp, Suede eller The Smiths gjorde bara att min besatthet växte sig starkare. (Jag var en firm believer av Oscar Wildes "Everyting popular is wrong" och då måste ju allt opopulärt vara rätt. Logik.)






Vad jag gör i England
Jag bor i ett kollektiv med min pojkvän John "Pumpkin" (vi träffades när jag flyttade in, naaawww), polska Andy som jag skulle kunna skriva en hel bok om, polska Andys polska flickvän och en random gammal snubbe som heter Will, tror jag. Innan Will flyttade in bodde en viss Jimcat i hans rum. Vi älskade Jimcat dearly. Det var fina dagar när han bodde här. Men allt faller och Jimcat lämnade oss för sin flickväns hus.





Staden jag bor i heter Hertford och har fått ett eget inlägg.

Om dagarna (eller mest kvällarna faktiskt) jobbar jag, som alla vanliga människor. Jag har två jobb. Det ena är på en pub. Det är världens bästa och jag älskar det. Det är fruktansvärt roligt. Min favoritdrink att hälla upp är Guinness för då får man "måla" saker i skummet. Jag är bäst på det. Oftast jobbar jag med en kille som heter Dean och är roligast i hela världen. Varje gång det kommer in en snygg kille tar vi nästan död på varandra för att få servera honom. Men annars är vi som ler och långhalm (vad nu det betyder.)


Min pub!

Det andra jobbet är på en restaurangkedja där jag utnyttjas som slav. Det är mindre kul. Det är faktiskt ganska vedervärdigt om jag ska vara ärlig. Jag får 60 spänn i timmen för att bli utskälld. Knäppaste jag blivit utkälld för hittills: jag stod med händerna i midjan. Yes.

Var det något mer ni ville veta? Isåfall: ask me, ask me, ask me!

...

För övrigt anser jag att Alingsås bör förstöras.

ler och långhalm


William it was really nothing.


Jaha. Där seglade det skeppet.

Jag ville ju bli Regnlands nästa drottning! Faan. Eller i bästa fall prinsessa. (I don't dream about anything except myself.) Nu ska jag gråta mig till sömns.

You should all be murdered.




True story.

The room is cold and has been like this for several months.

Kom precis hem från jobbet. Nu ska jag gå och lägga mig i en BLÖT SÄNG och hålla tummarna för att det inte blir minusgrader i natt. Igen.
Nämnde jag att jag hatar mitt liv?

Dagens u-landsproblem.

Okej. Taket läcker när det regnar. Det ser ut som att jag kissat i sängen. Okej.
Jag hatar mitt liv.

What is it I must do to pay for all my crimes?

Igår kväll på Blackbirds träffade jag (av en slump) en av mina chefer. Antagligen var jag jättepinsam. Most likely. Och av någon anledning lovade jag att följa med henne på karaoke.

...

?

VARFÖR i hela friden gjorde jag det? Jag hatar karaoke.

Dessutom. På väg hem utsattes vi för en drive-by. Några galningar körde förbi och sprutade ketchup på oss. Återigen, VARFÖR? Why me?

HEJ!

Jag får ofta frågor om vad jag gör i England och sådär, och jag tänker skriva ett inlägg om detta en gång för alla. Men inte ikväll. Ikväll ska nämligen jag, min pojkvän och vår allra bästa vän till Blackbirds för första gången på seriöst TUSEN ÅR. Yes alltså. Jag är sjukt pepp. Har saknat det det så himla mycket. Till och med dj:ens Five-medleys!

This is my hometown.

Här kommer de, som utlovat, bilderna från min dear beloved hemstad Hertford. Som ni har väntat!
Det är för övrigt i Hertford som systrarna Bennet raggar på stiliga soldater i Stolthet och fördom. Yääh, liksom.





Oh, the rain falls hard on a humdrum town.
Först och främst, i England har man inget annat byggmaterial än tegel.



How can you call this a home when you know it's a grave?
Assholes avenue, hem ljuva hem.


Pass the pub that wrecks your body.
I England finns det en pub runt precis varenda hörn. Praktiskt!


Burn down the disco.
Stonehouse - stället som är lite för trendigt för oss common people.


And when I fell on the floor, I drank more.
Blackbirds - stället som är alldeles lagom sjaskigt. Trivia: en gång i tiden var The birds en nedrökt motorcykel-pub med skäggiga stammisar som bar bandanas och spottade på golvet (föreställer jag mig.)


He killed a policeman when he was thirteen and somehow that really impressed me.
Zoo Café. Här hänger de coola barnen som inte kommer in på puben och är coola. Det är coolt.


And if a double-decker bus crashes into us.
Tvåvåningsbuss. Också coolt.


Shoplifters of the world, unite and take over.
Tesco <3


Back to the bench where your clothes were stolen.
Utanför Starbucks finns bästa mata-ankorna-stället. Ja, jag är 80.



With meths on their breaths.
Castle Park. Här tar de coola kidsen droger. Eller matar änder, i mitt fall.


In the darkened underpass I thought oh god, my chance has come at last.
I England är det fullt av otäcka våldtäkts-tunnlar. Det är typ här man blir rånad av tuffa gäng från Ware.


I know my luck too well and I'll probably never see you again.
I England är det vanligt att man har sina barn i koppel, men att hålla reda på sina husdjur - det är svårt!





Call me morbid, call me pale.
Okej, jag vet att jag är sjuk, men kyrkogårdar är det bästa jag vet.




Amid concrete and clay and general decay.
Och det var, som man säger, det.

Om jag var tvungen att ha Morrissey-lyrik som bildtext på varje bild? Ja. Ja, det var jag.


Blahblah.



Idag var jag ledig för första gången på typ tusen år. Det firade jag genom att tvätta tretusen omgångar smutstvätt och storhandla på Tesco. Yes alltså. *Älzkar att vara vuxen*

Rent hus.

Banandys nya flickvän har städmani. Det är asbra. Jag tror inte jag har diskat på över två veckor. Behöver jag säga att jag gillar henne skarpt? Vi har i och för sig inte pratat så mycket med varandra då hennes engelska är ganska begränsad, men hon förklarade för mig att hon "don't like dirty things." Frågan är ju vad hon ser hos Andy i sådana fall.


Jag insåg förresten att jag inte visat er hur det ser ut här (förutom ett fåtal bilder från vårt trainspottinghus.) Dåligt av mig! Har bott här i snart ett år ju. Ska försöka ge mig ut med kameran snart, nu när det är så himla fint fotoväder och allt. Imorgon kanske.

RSS 2.0