Eller så har jag för höga tankar om mig själv. Så kan det också vara.

Jag tror att min personal banker är kär i mig. Alltid lika fumlig, alltid lika rodnande varje gång vi träffas för att prata fonder och besparingar under lysrörsbelysning. Eller så är han bara allmänt nervöst lagd. Så kan det vara.

There's ice on the sink where we bathe.

Andy har föreslagit att vi börjar sälja av våra möbler för att ha råd att värma upp huset. Ni vet, för att inte frysa ihjäl. Det låter som en vettig plan. Förra vintern tvingades vi sova fullt påklädda, komplett med mössa och vantar. Och ändå frös vi så vi skakade. Engelska hus, alltså. Jag älskart.

Oh Jim, can you feel the pain I'm in?

Nu har Jimcat flyttat ut (de vaxer upp sa fort!). Det ar mycket sorgligt. Vi hade ett litet bon voyage-party igarkvall i Andys rum med Stone roses och mycket vemod. A ena sidan kanns det som att vi bott ihop hela livet, a andra sidan kanns det som det var igar jag kom till huset for forsta gangen och forundrades over att tva tredjedelar av mina nya huskamrater sag ut som Thom Yorke. Men nu ar det over. Var lilla familj ar splittrad. Jimcat kommer vara oerhort saknad.

Detta betyder att det finns ett rum ledigt pa Assholes avenue om nagon har lust att komma och bo med oss. Vi kommer att halla auditions. Eller nej. Vem som flyttar in ar helt upp till landlorden. Hall tummarna for att det inte blir en psykopat eller en tjej som ar snyggare an mig!


(Jag ber om ursakt for avsaknaden av prickar ovanfor bokstaverna. Jag har inte fixat min dator an.)

Jaha.

Hej!

Jag har ingen dator langre. Efter 8 avsnitt av Beverly hills 90210 tog min laptop helt sonika livet av sig. En helt naturlig reaktion, givetvis. Men never the less betyder detta att jag ar helt avskuren fran omvarlden.

Sa himla typiskt va.

Jag vander Sverige ryggen for EN SEKUND och nar jag atervander sitter det nazister i riksdagen.

You drive me crazy.

Grejer min engelska pojkvän gör för att irritera mig, #6928:

Envisas med att kalla Filip & Fredrik för "Haus & Klaus."

Very tröttsamt.

I am in a world of shit.



Ikväll ser vi på Full metal jacket och oroar oss över Billy Corgans mentala hälsa. Skål!

Still still ill.



Still ill.

Det är eländiga dagar på Assholes avenue. Jag är sjuk. Pumpkin är sjuk. Andy är sjuk. Jimcat är frisk och borde egentligen ta hand om oss. Istället sätter han igång brandlarmet och jag bestämmer att jag hellre brinner inne än att ta mig ner för trappan.

Och Billie the vision and the dancers gör reklam på engelsk tv för spanskt öl. Jag vet inte. Det är fel på världen just nu.

Mods, mopeder & motown.

Nu är vi hemma i kära Hertford igen efter en vecka på The isle of wight. Vi råkade anlända till ön alldeles lagom för något slags skoter-convention. Hela stan kryllade därför av mopeder med tillhörande mods och alla uteställen spelade motown-musik. Jag har aldrig sett så många polisonger och randiga kostymer på en och samma gång. Rena rama Quadrophenia. Vi stormtrivdes med andra ord.

På färjan som tog oss från Portsmouth satt vi bakom ingen mindre än PAUL WELLER. I shit you not.

Annars har vi mest hängt på stranden och bränt ihjäl oss och sådär. Vi har dessutom kunnat avnjuta fenomenet television. Vi har ingen tv här hemma så det har varit väldigt spännande. Engelsk tv vinner lätt över svensk tv eftersom engelsk tv har Stephen Fry och Stephen Fry är min favoritperson i hela världen. Det kommer bli väldigt svårt att leva utan honom i fotsättningen.

Sa jag förresten att vi såg PAUL WELLER? För det gjorde vi. Vi såg PAUL WELLER. När såg du PAUL WELLER sist? Va? Va?

RSS 2.0