Black/white.


Det syns vem som kommer från soliga Brighton och vem som kommer från fucking jävla regn-Hertford.

Ikväll blir det party! Men först måste jag jobba. Otrooooooligt DC.

Rubrik.

Nu är Ida här hos mig och allt är frid och fröjd. Turistattraktion nr 1 i Hertford är såklart Farbror Andy med sin fåtölj och sina visdomsord ("det finns inga bra eller dåliga upplevelser, det finns bara upplevelser.") Han är en karaktär, Andy. En sån som man kan göra hundra filmer om men ändå aldrig riktigt lyckas fånga. Att bo med honom är... en upplevelse.

För övrigt. Veckans ord: DC. Disabled Child. Lägg detta på minnet, vänner. DC kommer bli det nya CP!

Jag ligger på sängen och tänker "tänk på mig."

Om ni undrar varför jag inte bloggar så är det för att jag är kär och har andra saker för mig. Som att ha ångest t.ex.

Inbetween days.

Nu vet jag varför jag have been ever so sad for a very long time. Det är för att jag varit ledig. Puben är mitt liv. Alla människorna där. Vad skulle jag göra utan dem? Jag skulle inte överleva.

Igår gick vi till Elberts efter jobbet. Det är mitt nya Blackbirds. Riktiga Blackbirds har helt bytt stil från "skabbig engelsk pub med djungel/kricket-tema" till "vilken fancy vinbar som helst." Avgrundshat på det.

Ikväll är det fancy dress-party på puben. Tema "kings and queens." Jag vet inte om jag orkar. Nej, jag orkar inte. Definitivt inte. Tänker sitta i trädgården hela dagen och smälta bort i solen.

I am sick and I am dull and I am plain.

Jag är så himla deppig, vet inte varför. Bra grejer är ju på gång! På söndag t.ex. drar jag till London och hänger med the famous Jarvis jacket i det vackra vårvädret, och nästa vecka kommer bästa Ida hit och vänder uppochner på Hertford igen. Ändock. Denna deppighet.
Det är trist.

Jag tror jag behöver ett liv.

Jag är så rastlös att jag dör. Har blivit helt handikappad av allt jobb. När jag väl är ledig vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Where to go, what to do. Jag tror jag behöver en hobby. Polackerna i rummet bredvid lyfter tyngder och lyssnar på Meja. Jag tror jag behöver nya huskamrater.

Sol.


En annan bra grej är att vi i alla fall har tur med vädret.
Men det har ni visst i Sverige också hör jag. Fuck er.

If you don't take my hand I'll lose my mind completely.

Jag tror stenhårt att Engelska Män kommer bli min död.

MEN om två veckor kommer Ida hit.
OCH hon tar med sig nyponsoppa.

Always look on the bright side, liksom.

Men mest av allt vill jag hångla med någon.

Mitt liv är så mycket high school-drama just nu. Jag orkar inte med det.

C fick reda på att jag gick på dejt med N och är svartis. ("When the love of your life goes on a date, you find out.") Detta är allt han pratar om.
L är tillbaka i stan och vill ha mig mer än någonsin. Själv tror jag att jag started something I couldn't finish.
Jag försöker övertala P att jag är kär i J så att han ska inse att han inte har en chans.
Efter ett par glas vin försöker jag även övertala J att jag är kär i henne för att... Jag vet inte. Identitetskris?
I själva verket är jag bara olyckligt kär i N.

Så. Nu vet ni allt. Puss.

Vackert väder.


Idag går jag klädd såhär. Och svettas ändå ihjäl. Det kommer bli en fantastisk sommar, people! Fantastisk.

Hejhejhej.

Jag vaknade till strålande solsken idag, slängde in tvätt i tvättmaskinen, åt frukost, tog en lång promenad in the countryside, handlade på Tesco på hemvägen, hängde upp tvätt och städade köket. Allt innan klockan tio! Produktiv tjej.

Och dejten? Den gick bra. Jag var charmant som aldrig förr. Han var stilig och intellektuell. Jag imponerade med mina Warren Zevon-kunskaper och vi bondade över vår (hat)kärlek till Blackbirds. Och viktigast av allt. Han gillar inte Oasis.

Nu ska jag ut i solen och läsa! Hej!


Kom just ihåg varför jag hatar sommarhalvåret.

Okej. Det har bosatt sig en geting i vårt kök.

Jag får helt enkelt svälta.

Just to let you know.

På onsdag. Då dör jag.

I'm not American; I can't date!

Jarviskavajen kom in till puben ikväll. Jag blev alldeles nervös och darrbent. Och rodnaden. Gud vad jag rodnade. Det fanns liksom inga gränser på förödelsen. Efter att han gått var jag tvungen att gömma mig bakom bardisken och hyperventilera lite.

Han frågade efter mitt nummer. För att kunna organisera någon form av dejt. Alltså, ni hör ju själva. Jag kommer inte överleva detta. Jag är ett vrak. Jag kan inte dejta! Det är sånt som vuxna människor gör. This will not end well.

RSS 2.0