Så ni vet.

Jag ska svara på era kommentarer när jag inte är så bakis. Så alltså... Nästa år nån gång. Men tack tack, jag loves kommentarer, mer please. Puss.

A bad night.

I går jobbade jag på puben och Jarvis och hans kompis var där. Det är alltid lite obekvämt. Jag kan liksom inte flörta lika mycket med andra kunder (eller Jorge) då och det är ju en viktig del av mitt jobb. I alla fall. Han var ganska dc (nämen, surprise) och när han gick sa han bara "vi ses på måndag" (för vi ses inte på nyår, normalt) och jag svarade som Kenta när han grälade med Stoffe i Dom kallar oss mods: "det gör vi nog inte." (Fast jo, det gör vi.)

Efter att ha bevittnat denna ganska kyliga ordväxling sa alla (alltså Dickie och Caroline) "glöm honom! Tell him to fuck off" och jag bara "JAG KAN JU INTE!" för det är inte så himla lätt alla gånger. Allt detta lämnade mig bortom all tröst (inte ens Will och vodka kunde hjälpa och då är det illa).

Sen dök Stabby Craig upp (nu undrar ni säkert hur han fick det smeknamnet och JA det var en kniv inblandad men nej det var inte han som höll i den), räddaren i nöden, och då blev jag glad igen. Stabby är söt och pratar skotska och vi kanske hånglade lite. Tack och hej.

I still don't know anyting about you.

Men alltså. Jag bad er att presentera er själva och ni (nästan alla) totalignorerade mig. Ganska taskigt. Om det här förhållandet ska funka måste det vara give and take. Annars gör jag slut! Och då får ni aldrig veta om det blir något hångel med Jorge, var det blev av Jarvis och vad som egentligen hände mellan mig, Will och Aquabartendern. *DRAMATISK CLIFFHANGER*

28 människor följer mig på bloglovin. VILKA ÄR NI?

I don't love anything, not even christmas.

Äntligen är julhelvetet över. Ingen är gladare än jag. Nu ser vi fram emot nyår.

Bäst 1: det är fest på puben och no one throws a party like the Saracens crew! Årets tema är "hawaiian beach party." Eeehhh. Ja.

Bäst 2: mamma kommer hit.


xmasday.

Jeesus. Jag har nog aldrig varit såhär mätt i hela mitt liv! Spricker snart.

Det har varit en superb dag. Jag och Tom sov i soffan framför Singin' in the rain medan Will slavade i köket med the most amazing roast dinner ever. Åh, fördelarna med att ha en vän som är utbildad kock! Efter maten somnade vi igen, framför Doctor Who. Och det var den juldagen.


Älskadeälskade Will.


Älskadeälskade tv.

Lite bilder.

Vi hade julfest på puben. Det var karaoke och hela köret. Hej hopp!


Dean the queen.


Snygg-Aarron var snygg. Jag var lite all over the shop.


Karaoke, som sagt. Jag vill minnas att jag och Will mot slutet av kvällen bjöd på ett Tina Turner-medley. Det var inte så uppskattat.


Will, Jorge und me. (Och Aarron i bakgrunden, heh.)


Jag hängde lite med le chef. Seriöst, är han den snyggaste kocken ever? Svar ja.


Jag och tre av mina extrapappor. Typ de bästa.


Jorges pappa! En av världens bästa människor, faktiskt.

Nu ska jag hem till Will och Tom på christmas day dinner. Ace.

So this is christmas.

Kul jul. Jag jobbar till klockan tio ikväll. Sen drar jag väl ner till puben. Känns jävligt tragiskt. Jag saknar min familj så att jag kan dö.

Mer högstadie.

Will: "Seriously? Are you guys texting each other even though you're in the same room? You're SO in love."
Jag och Jorge: "OMG SHUT UP!"

Dettakanaldrigslutaväl.



God jul för övrigt!

Who are you?

Hej bloggläsare.

Ni vet för mycket om mig. Jag vet ingenting om er. Vilka är ni? Låt oss lära känna varandra! Det vore väl fint.

Om ingen svarar nu blir jag ledsen och gråter. Bara så ni vet.

Hej vi går på högstadiet.

Jag: "Will, can you find out if Jorge wants to get with me without letting him know I want to get with him?"

Så himla högstadie. Jag dör. Och när blev skämtet "jag vill hångla med Jorge" på riktigt?* Jag gillar inte alls den här utvecklingen. Will är okej med det i alla fall. Han vill hångla med Jorges pappa. Vilken fin liten incestuös familj vi kunde bli.

*Det blev på riktigt när han klippte morrisseyfrisyr.


Warm milk.

På jobbet. Mannen som kommer in och beställer ett glas varm mjölk. Gud vad vi hatar honom. Av hela våra hjärtan. Hatar.


Har man skaffat iphone så har man.

Nu finns thedrowners på Instagram.
Om någon skulle vara intresserad.




Morsgris.

Om ungefär en vecka kommer min mamma hit till England. Det är bäst. Jag längtar så.

The night that Minnie Timperley died.


Jag hängde med dessa två badasses igår. Typ det bästa sällskapet i hela världen. Jorge och jag slutade jobbet klockan tio men var tvugna att vänta på Will som i sin tur var tvungen att vänta på att alla jävla kunder skulle gå hem nån gång.

Medan vi väntade satt vi och pratade och Jorge gav mig relationship advice. Han är det raraste.


Sen bah dök den här killen upp och förstod inte riktigt det där med personal space.

När de segaste kunderna äntligen rumlat hem och puben var stängd och låst drog vi vidare mot Blackbirds där Jorge blev raggad på av en ganska ful kille och jag antastade djen. Oh the good times we have! Kvällen slutade dock i tragedi då jag tappade bort mina bästa vantar.


Jorge, jag och Vantarna som försvann.

Vardagsalkoholism.

Om ni undrar hur jag kommer undan med att dricka champagne på jobbet: vanligt glas med sugrör - ser ut som äppeljuice. Dagens tips.


Salongs.

Har varit på jobbet i kanske tjugo minuter och har redan druckit ett glas champagne. Glad torsdag på er!


Julfeeling.



Jag försöker komma i julstämning.
Det går sådär.

Jag är mer pepp på den nya iphonen som i skrivande stund är på väg hem till mig. Yay, kapitalism!

Sämsta skämtet.

Jorge skär upp en citron och låtsas sedan sticka Will med kniven. Ja. Boys will be boys.

Will: "You stabbed me."
Jorge: "Yeah, you have aids now."
Will: "What?"
Jorge: "Lemonades."

Ehh.

(Måste dock erkänna att jag skrattade rätt högt.)

Party hard.

Finns det något värre än firmafester? Svar: NEJ. Det hålls en hel del sådana på vår pub nu i juletider. Igår var det lokaltidningsgänget som plockade friskt från buffén, bar fåniga papperskronor och gjorde tafatta raggningsförsök på the new girl at the office.

Som utomstående person är det alltid oerhört jobbigt att se hela situationen utvecklas från: stelheten som uppstår när människor försöker bete sig avslappnat med folk de i vanliga fall aldrig umgås med på fritiden till: den totala dekadensen som följer när ovanstående druckit lite för många shandis (lokaltidningsmänniskor är för mesiga för att dricka ren öl) och börjar "släppa loss." När papperskronorna åker på. Det är smärtsamt.

Jobbigast att se var mannen som bjöd alla på drinkar men ändå hamnade ensam i ett hörn och stoppade i sig chokladtårta. Människor borde inte få vara ensamma. Det blir så jobbigt för alla oss andra. Kanske extra jobbigt för att jag själv vet allt för väl hur det känns att vara omgiven av människor men ändå vara ensammast i världen.

Äsch.

Nu ska jag skriva julkort och sedan gå till jobbet där jag INTE ska ragga på 18-åringar. Det är ett löfte.

Note to self.

Men herregud.
Sluta fylleblogga.

Jag älskar Will.

Var ute med Will ikväll. Loves him så himla mycket. Han är den bästa människan jag har här. Jag pratade om my desire att hångla med Jorge. Han förstod precis. Såklart. Jag älskar Will. Jag skulle gifta mig med honom om han inte vore så gay.

We met yesterday at the Tesco.

Don't ask me to explain, men för tillfället går jag igenom en grav fascination för finsk indiepop. Speciellt när det sjungs om Tesco (som jag ju älskar och vill gifta mig i/med). Ladies och gents, jag ger er min nya favvislåt med Satellite stories:



Andra finfina finska band är såklart 22-Pistepirkko, Cats on fire, The Spyro, French films, Rubik, Manboy, The Latebirds, Mummypowder, The Crash, Lapko, I walk the line, Damn seagulls, Kiki Pau, Burning hearts, LISTAN ÄR ÄNDLÖS!

DET GÖRS BÄTTRE MUSIK I FINLAND ÄN I SVERIGE! Och därmed bastu. Hehe.

(Jag är till hälften finsk och upplever då och då väldigt starka men flyktiga patriotiska moments. Och varje gång blir mamma, som utgör den svenska halvan av mina päron, lika upprörd och kallar mig "baltjävel.")

Naw.

Jarvis kallar mig isbjörnsbebis för att jag är "liten och söt och kommer från ett kallt land." Ehehehehehhehee. Gulligull.




Förövrigt har jag en liten undran: när är det läge att skicka sina julkort så att de kommer fram i tid? I och med att jag sitter på andra sidan Nordsjön och så vidare. Känner mig lagom dc som frågar, men sånt är inte alltid så lätt att veta i en tid då man aldrig skickar vanlig post längre (post-post-tiden?).

Done with that.

Jag och Dean är så över Nya Kocken förresten. Känns så himla skönt. Som att få en del av sitt liv tillbaka. Nu måste jag bara komma över BebisJorge, Elaka kusinen, LukeDarling, J, Han som ser ut som han i Clockwork orange, Aquabartendern och alla andra. Sen äre lugna gatan.

Snöönskan.




Jag är så innerligt trött på den här utsikten. Jag vill ha SNÖ! Nununu! Jag vill inte se fler människor traska omkring i shorts och sandaler i DECEMBER. (På riktigt, folk gör det. Helt sick.) Snälla ge mig snö.

Hej hej fylleblogg.

SÅ nära att jag hånglade med Jorge ikväll. Herregud. Jag har visst ingen självbehärskning alls. Öppet brev till mig själv: skärp dig. God knows vad som kunde hänt om inte Dean hade varit the third wheel hela kvällen. Tacktacktack för det.

Nu: sova bort ångesten. Imorgon är en ny dag. En dag då jag inte kommer ragga på småbarn. Förhoppningsvis.

But yet I haven't kissed a girl.


JAAAAAG.
ÄÄÄÄÄÄR.
KÄÄÄÄÄÄR.

RSS 2.0