Heaven knows I'm miserable now.


Så var det dags igen! The illness strikes. Jag måste säga att jag fick vara frisk ovanligt länge denna gången. Flera veckor säkert. Men nu är jag alltså sjuk och döende och sådär igen. Allt är som vanligt med andra ord. Balansen i universum är återställd.

Behöver verkligen kräkas men vill inte. Vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte vill inte. Skräcken är att inte hinna till toaletten. VI HAR JU HELTÄCKNINGSMATTA I HELA HUSET. Så nu ligger jag i sängen med en balja. Just in case. Känner mig så ynklig.

Nu börjar jag dessutom blöda näsblod. Det finns liksom ingen måtta på eländet.

Here comes the sun.

Idag är det vår i England. Det är så varmt ute att jag höll på att dö på väg hem från stan. Innomhus är det dock fortfarande så kallt att det kommer rök när man andas. Normalt.

Jag träffade förresten en svensk tjej på Stonehouse i helgen. Det kändes jättekonstigt.

"Are you swedish?"
"Yeah?"
"ARE YOU?"
"YEAH!"
"OH MY BIEBER! ME TOO!"

Varför jag valde att tala engelska med henne vet jag inte. Svenska kommer inte naturligt för mig längre. Men det lär väl bli ändring på det när jag kommer hem till Sverige om mindre än två veckor. Hoppas jag.

The trouble I've been looking for.

Var ute med mitt gay-crew igår och gjorde stan osäker. Jag föll lite för en italienare som såg ut ungefär som en indierockstardröm. Typiskt.

KÄRLEK PÅ DET HÄR.



Oh the shame.

Pinsamt var ordet. Min chef (och hennes kompis) dök inte upp trots att det var hon som planerat hela grejen. Skammen. Dj:en spelade Basshunter för att muntra upp mig. Tragiskt nog hjälpte det.

Blind date @ Blackbirds.

Ikväll blir det Blackbirds precis som på den gamla goda tiden. Enda anledningen att jag egentligen gillar Blackbirds är att alla där gillar mig. Sist jag var där friade dj:en till mig. Jag försöker ibland att gå till andra ställen men återvänder alltid till The birds. Det är som Hotel California.

Ikväll ska jag dit med fabulous Dean, min chef och min chefs kompis som hon vill fixa ihop mig med. Kan bli hur pinsamt som helst! Allt jag vet om honom är att han är trummis och heter Mike. Allt han vet om mig är att jag är "swedish and pretty." Eh. Ja.

Urge to kill getting stronger.

Håll med mig om en sak va: människor som skrattar högt för sig själva när de är helt ensamma i ett rum är antingen:

a) barn
b) efterblivna
c) psykopater

Har jag rätt eller? Va? Va?

Vilken kategori tillhör Andys flickvän då, undrar jag. Och framför allt, VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT?

Snart knackar jag på med en yxa.

You're way too good looking.

Snyggkillen på jobbet asked me out. Dåligt. Jag vill ju inte ens.

Man borde faktiskt inte få se ut så. Som Bambi möter James Dean. Borde vara förbjudet. Åååhhhh.

Dåligt, dåligt.

Despair.

Vilken bättre sätt att spendera en ensam allahjärtansdag på än att kolla på Fear, anxiety & depression? Todd Solondz, alltså. Gotta love him.


Strangely strange but oddly normal.

Jag har haft en något underlig helg. Bland annat har jag spelat monopol tillsammans med ett gäng hårdrockare i en gammal Pulitzerpris-vinnares lägenhet. Sånt som man gör då och då. Jag var fantastiskt usel men det skyller jag på min kommunist-influerade barndom.

Idag är det då den fjortonde februari och hur många Happy valentines-önskningar har jag fått hittills? Tre. Bara. Och en var från min chef. Som var ironisk. Yes alltså.

I hope they fuck you up.

Så himla utmattad efter två dagars gråtfest. Så arg så arg så arg på en viss person. Tur att jag i alla fall är mogen och hanterar det på ett vuxet och kontrollerat sätt (läs: skvallrar hos Andy som lovar att bryta hans näsben.)

Nu känns allt bättre.

Nu kan jag fokusera på viktigare saker. Som att äntligen snärja Kanske Mitt Livs Kärlek. (Hur gör man?)

Why do I go through these deep emotional traumas?

De två sista dagarna på jobbet har jag bara suttit i köket med den skotska kocken och gråtit. Stabilt.

Glöm och gå vidare. Så heter det. Och jag gör det inte särskilt bra.

Det är tur att alla är så snälla mot mig. Jag är lyckligt lottad ändå.

My heart beats faster than techno.


Titta jag lever. Svårt att tro ibland. Nu ska jag till jobbet. Vi hörs nån gång.

(Jag har så mycket att berätta. För mycket. Vet inte var jag ska börja. Så jag låter bli. For now i alla fall.)

På repeat.


Huvudvärk.



Allt är för mycket just nu.

Come on sister have a drink, have a seat at the bar.

Brummy Dave är en av våra stammisar. Han har nyligen slagit ut en framtand och ser ut som en pirat. Då jag retat honom för dettta en hel kväll bestämde han sig för att hämnas genom att leka matchmaker och hitta en ny pojkvän till mig. Han lade armen om varje stackars pojkspoling som kom upp till baren för att beställa en fosters och bah "Jo! What about this one? IS THIS YOUR TYPE?" och jag bah "shuut uuup!!!" och ville sjunka genom golvbrädorna.

En vanlig dag på jobbet liksom.

(Dessutom är jag upptagen. Men det är en hemliz. Än så länge.)

You were dressed like a dork but you are too young to remember.



Det här är min nya favvo-t-shirt. Vart jag än går blir jag mobbad för den.
"THOMPSON TWINS?! Are you even old enough to know who they were?"
Nej, det kanske jag inte är. Och tydligen var de asdåliga.
Men jag bryr mig inte.
Jag bara gillar idén av en t-shirt föreställande tre skitfula frisyrer.

I'm not really that dryg.

Ojdå. Jag inser nu hur dryg jag framstår som i förra inlägget. Typ "åh gud stackars mig som är så himla populär!" Det var ju inte alls så jag menade. Jag tycker på allvar att det är skitjobbigt att få så mycket uppmärksamhet. I'm too shy och alldeles för snäll för att säga fuck off jag är inte intresserad. Så var det med det. /Odryg tjej.

Varats olidliga svårhet.

Kul att vi gör slut och hela stan bah ”YES!!!” *segergest*

Nej, verkligen, kul. Om jag vill kan jag starta ett harem, så många uppvaktare som jag jonglerar med just nu.

Fast jag vill ju inte.

Det är en sak att random killar frågar efter mitt nummer på puben. Men det gör mig illa till mods när folk jag trott var baravänner plötsligt börjar stöta på mig. Det känns inte bra. Egentligen har jag bara mig själv att skylla. (I curse my charm. I curse my stupid charm!)

I've made my bed.
Och nu vill alla ligga med mig.

For a change.

Lycklig.

RSS 2.0