Oh please let me come into the storm.

På tal om Cohen.
Fylleskrålandet i slutet av One of us cannot be wrong är briljant.
This is the sound of someone losing the plot, som Jarvis skulle sagt.
Loves it.

You held on to me like I was a crucifix.

Är inne i en helt extrem Leonard Cohen-fas för tillfället.
Som barn avskydde jag Cohen, tyckte att han var en gammal tråkgubbe.
Du kommer förstå när du är vuxen, sa mamma.
(Mamma har alltid rätt.)




There's more to life than boys you know (but not much more.)

Sprang in i Kanske Mitt Livs Kärlek på väg till jobbet. Det var så fruktansvärt. Vi delade världens obekvämaste kram och bytte artiga ord. Sen var det över. Han drog till Brick lane med sina vänner och åt curry och fortsatte vara en helt funktionell människa.

Och jag.

Jag lade mig ner i diket och dog.

Eventuellt överdriver jag saker och ting.

Taste the floor.


Det är något med Regnland som inte är bra för min hälsa. Sedan jag flyttade hit har jag varit konstant sjuk. Gått från förkylning till förkylning. Och det tar så himla hårt på mig. Det tar verkligen all energi ur kroppen och lämnar mig näst intill sängliggande. Bara det att jag inte har tid att vara sängliggande eftersom jag jobbar hela tiden. Blääh.

Från mamma får jag ingen sympati. Hon säger att jag alltid varit "klen och ynklig."
Sant förvisso, men ändå.

We can dance until we die.

... Och på fredag firar jag och Blackbirds ett år tillsammans! Tänk vad tiden går fort.

Ett år!

Hörni vänner. Vet ni vad? Idag har jag bott i England i ett år! Visserligen kom jag hit den 25e, men det var idag för ett år sedan som jag upplevde min första riktiga dag.

Jag har svårt att minnas vad jag gjorde.

Antagligen gick jag till Tesco.

Things go better with a little bit of razzmatazz.

Gjorde en ny header till bloggen. Mitt liv behöver lite mer Jarvis Cocker kände jag.

Inside this cold and empty house I dwell.

Jag har precis fått reda på att mina "kära" huskamrater har planer på att flytta ut i sommar. Jag kommer alltså vara The Last One Standing on Assholes avenue. Helt ensam. Bara jag i hela huset. All by myself.

Ett tag. Sedan kommer förstås massa nya äckliga, eventuellt livsfarliga, människor flytta in och jag kommer bli den nya Andy (den konstiga utlänningen som bott i huset längst av alla.) Jag vill inte vara Andy! Vill inte!

Finns det någon som vill komma och bo här i sommar och därmed förhindra att läskiga seriemördare och diverse psykopater flyttar in? Som det ser ut nu kommer vi har tre lediga rum. DET ÄR ASKUL ATT BO HÄR. Vi har Topless Tuesdays.


Verkligen.

Kul att toaletten läcker.
Kul att vi har heltäckningsmatta i badrummet.
SUPERKUL!

Och du skulle aldrig ramla mer.

Engelska pojkar kommer bli mitt downfall.

Sånt som bara händer mig.

Jag hatar mornar som dessa då jag vaknar med en fullt natulig syntlugg (bild utlovas ej). Sånt händer bara mig. En annan sak som bara händer mig är att dragkedjorna på mina kängor hakar ihop sig när jag är ute och går så att jag snubblar. Jag lever farligt indeed.

Ute skiner solen och inne är det så kallt att det kommer rök när man andas. Hardcore. Nu ska jag till Tesco. Hej.

Chewing gum and navy dress.




Hello sailor. Ikväll ska jag ha kul. För det har jag bestämt.

Don't you think?


Hur ironiskt att jag papercuttar mig på ett plåsterpaket?

Oh yes it's a mess.

Så här är det.

1. Jag och min pojkvän har gjort slut. Ganska jobbigt och hjärtslitande och sådär. Men jag överlever.
2. Jag har utveckat världens hopplösaste och onödigaste crush på en kille som lämnat stan. Han kommer tillbaka i påsk. Då tänker jag kanske våga göra något åt saken. Antagligen inte dock.
3. En person på jobbet lade alla korten på bordet och berättade precis hur han känner för mig (ganska mycket). Det var pretty awkward.
4. Hela stan vill ha mig. (Bara en halv-lögn)
5. Jag vill bara sova.

Om ni undrade alltså.

Som att knyta taggtråd kring hjärtat.



Så svårt så svårt så svårt livet är.
Varför är det så svårt?
(Är det bara jag som gör det svårt?)

Glory days.

Herregud vilken helg! En skotsk kock som ville lämna sin flickvän för mig. En väldigt straight man som gjorde sitt bästa men ändå uppfattades som gay. En galen polack som tror han vet allt om kvinnor. Alldeles för lite sömn. Potentiellt heartbreak. En bartender som tror han är James Dean. Dj-groupies. Borttappade kläder. Morrissey på vinyl. Jisses. Ida borde komma hit oftare.

Music when the lights go out.

Städade inte mitt rum. Gjorde ingenting alls med dagen. Jag funkar inte som jag borde. Efter jobbet gick jag och Will till Stonehouse. Jag försökte få med mig en viss person ut men han kunde inte (tragedi, heartbreak.) Kvällen slutade med att vi klättrade in genom en killes fönster och såg på film. Rätt okej ändå.

Come up and see me, make me smile.


Imorgon kommer Ida hit. Det är det enda som är bra just nu.
Borde kanske städa mitt rum lite, ehe.

Don't slow down, you're gonna crash.

Jag gav honom mitt nummer och förväntade mig att värsta kärleksförklaringen skulle trilla in. (Är jag verkligen så självupptagen?) Det gjorde det ju såklart inte. Men han har erkänt att han har en crush på mig. Det har han. Jag har å andra sidan inte erkänt någonting. Kanske där problemt ligger.

Och så är det ju the complications också. Åhh.

But every time it comes out the same.

När man under ett helt år kallat någon Honey är det väldigt väldigt svårt att plötsligt återgå till förnamn igen.

Hello sunshine.


Idag vaknade jag av solsken. Solsken. Helt sjukt. Svensken i mig bah: "yes det är VÅR! Kom så äter vi frukost UTOMHUS! Och sen går vi till jobbet UTAN JACKA! Och på vår luchbreak kan vi gå till stan och köpa GLASS!" Tragiskt.

You don't really care for music, do you?

Andy har varit i Polen i en vecka. Det har varit en väldigt tyst och lugn vecka på Assholes avenue. Nu är han tillbaka igen och jag ångrar nästan att jag någonsin saknade honom.

Seriöst.

Av alla skitdåliga Hallelujah-covers i världen måste han såklart lyssna på den uslaste och själ-lösaste av dem alla. (Det hela är en väldigt polsk företeelse.) Jag sitter på andra sidan väggen och lider. På repeat, såklart. Snart slänger jag mig ut genom fönstret. Som i A Clockwork Orange, ni vet.

Happynewyear.

Godmorgon 2011. Här kommer en halvhjärtad sammanfattning av 2010. Skulle egentligen postat den igår, men jag låg utslagen av välrdens ondskefullaste förkylning.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Flyttade hemifrån (utomlands, dessutom!). Fick klara mig på egen hand.

Höll du några av dina nyårslöften?
Mitt nyårslöte löd: flytta till England och snärj en engelsman. Så ja.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nä.

Dog någon som stod dig nära?
Nä.

Vilka länder besökte du?

England, Sverige.

Är det något du saknade år 2010 som du vill ha år 2011?

Bra hårdagar.



Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

25 januari. 14 februari. 24 mars.

Vad var din största framgång 2010?
Landade jobb som barmaid trots ingen tidigare erfarenhet.

Största misstaget?
Försummat mina vänner.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har varit sjuk i stort sett hela jävla året faktiskt.

Bästa köpet?

Mina Dylan McKay-byxor. Lätt.

Vad spenderade du mest pengar på?

Hyra.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Suede i Royal Albert hall! Åhhhh.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Marit Bergman - This is the year.
Garbage - When I grow up.
Och i princip allt på Blackbirds-djens playlist. Speciellt Madness - Baggy trousers.



Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare!

Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit bättre hand om mig själv. Umgåtts midre med folk jag vill sparka i ögat.

Hur tillbringade du julen?

Julafton på jobbet. Juldagen asleep on the sofa. Rätt okej ändå.

Blev du kär i år?

Typ tusen gånger.

Hur många one night stands?

Heh.

Favoritprogram på TV?
Har ingen tv, såatteh. Men om jag hade det skulle det var QI med Stephen Fry.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2010?

Jag älskar alla!

Bästa boken du läste 2010?

Dumskallarnas sammansvärjning. Parfymen. Förnuft och känsla. Fantomerna. Kick ass. Olyckligt kär i ingen speciell. Firefly (haha). Massor!



Största musikaliska upptäckten?
April March. OMD. The Only Ones. Another sunny day. Fred Neil. The Shangri-las.

Något du önskade dig och fick?

En LP-spelare.

Något du önskade dig men inte fick?

En kanin.

Årets bästa film?
Alltså, alla nya filmer jag sett har varit asdåliga. Speciellt filmatiseringen av Kick Ass. Årets besvikelse.
En film jag tyckte var ganska okej ändå var Shutter island, men även i det fallet är boken tusen gånger bättre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Låg i sängen och var jättejättesjuk. Samma som nu alltså.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mindre regn, färre förkylningar.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Javenneh. Jag såg mest ut som jag alltid gjort. Randigt, prickigt, korta klänningar.






Vad fick dig att må bra?

Människor.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Den där killen som ser ut som Jonny Greenwood men inte är Jonny Greenwood och spelar i ett band som jag inte minns namnet på. Den killen! Och Brett Anderson såklart. Alltid.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
2010 var året då jag lade all politisk ambition på hyllan och funderade ett tag på att rösta blått bara för att jävlas.

Vem saknade du?

Mamma.

De bästa nya människorna du träffade?
Åhh. Så himla många. Hela stan, typ.

En värdefull läxa du lärt dig i år?
Man behöver inte prylar (eller värme eller varmvatten) för att vara lycklig.

Citera en sångtext som summerar ditt år.
[insert valfri låt av Jarvis Cocker]

RSS 2.0