Take me back to dear old Blighty!

Är hemma. Hemma hemma hemma hemma. Lycklig. Har handlat på Tesco. Now my heart is full. Mår bara så himla bra här.

Nästa gång får Sverige komma till mig för jag rör mig inte ur fläcken.

Sådetså.

jk.

Bah skoja ju. England är det enda rätta. Heltäckningsmatta i badrummet for president!

Swedish blood, english heart.

Jag vill stanna i Sverige.
Jag vill åka hem till England.
Hjärtslitande var ordet.

Mitt i naturen.







Utflykt. Jag ser ut som världens hurtigaste friluftsgeek.

På söndag åker jag hem till Regnland. Känns sorgligt.

Kentspecial 3.0

Ur vårt radioprogram om Kent:

Josefin:
Ja, damer och herrar, som ni förstår så har det äntligen blivit dags för årets Kentquiz! Vad säger man. Yes alltså!
Ida: Och de tävlande är… Josefin och…
Josefin: Ida! Och det går till såhär att Ida kommer att läsa ett Kentcitat och jag ska då gissa vilken Kentlåt det är ifrån. Och sen tvärtom.
Ida: Okej, men då börjar jag då. Okej är du beredd?
Josefin: Jajjemen.
Ida: Bra! ”De viskar du är tidlös men dom menar omodern”.
Josefin: Hmm. Ja om inte det är Berlin då vet jag inte vad.
Ida: Whoa, det är rätt!
Josefin: Okej Ida, är du beredd?
Ida: Ja.
Josefin: ”Jag lämnar inga fotspår. Ens. I. Sand.”
Ida: Hmm, den var lite svår den. Men jag tror att det är Romeo återvänder ensam.
Josefin: Whoa, du har rätt!
Ida: Wha! Coolt! Vad vinner jag?
Josefin: Ja, båda oss vinner faktiskt.
Ida: Ah, okej då. Vad vinner vi?
Josefin: Ja, priset är att man får önska en låt.
Ida: Oj, vilken ska vi ta?
Josefin: Hmmm…
Ida: Ska vi kanske ta Berg och Dalvana?
Josefin: Ehm. Ja.

Tankar i efterhand: Bra låtval, måste jag säga. Also, "båda oss"? Gosh, min svenska var bedrövlig redan innan jag lämnade landet! Jeesus.

Stan är full av tanter och tragik.

Alingsås består till 90% av gamla tanter som står ivägen. True story.

By the sea.






*rensar arkivet på gamla bilder, allt ska bort!*

Kentspecial 2.0

Ur vårt radioprogram om Kent:

Ida:
"En rolig sak som hände under turnén i USA var att Harri blev väldigt sugen på pizza. Så han tog med sig pengar för att. Stilla sin. Hunger. Och när han kom tillbaka, för det var naturligtvis stängt på pizzerian. Då hade bussen åkt."

Tankar i efterhand: denna lilla anekdot är från ett återkommande inslag vi valde att kalla "roliga fakta." Man hör hur kul vi tycker att det är. Ida har svårt att hålla sig för skratt, något som resulterar i konstiga pauser. Som lyssnare förväntar man sig att det ska komma en hysterisk twist på historien. Man väntar och väntar. Och väntar. Förgäves. Det tar nämligen slut där. Världens antiklimax. Man blir nästan lite arg.

Lion.



Råkade klippa luggen. Litar inte på mig själv med saxar.

Det finns inga ord.

Josefin: 1995 släpptes en av världens bästa skivor. Men det sket ju vi i, för vi var fem år gamla och lekte i sandlådan.
Ida: För mig fanns inte Kent fören jag var tolv.
Josefin: Det är väldigt tragiskt. Vi har mycket att ta igen.
Ida: Om ni ännu är oinvigda så ska vi hjälpa er att komma på rätt spår med våran KENTSPECIAL.
Josefin: Så luta er tillbaka. Ta en kopp Kallt kaffe, gärna med Socker i. Så gör vi resten. Allt ni behöver göra är att luta er tillbaka och lyssna.

HERREGUD. Hittade manuset till detta eminenta radioprogram i en mapp med sedan länge bortglömda skolarbeten. Dog lite. Av skämmighet men också av kärlek och nostalgi. Vi skrev manuset EFTER vi spelat in programmet, som alltså är helt och hållet improviserat (och det märks - a lot of it doesn't make any sense). Vi orkade inte heller lägga mycket tid på klippning eller så och när något gick fel lät vi det bara vara så istället för att ta om. Ambitiösa tjejer!

TO BE CONTINUED?

Now you're all gone, got your make-up on.




*rensar arkivet på gamla bilder, allt ska bort!*


Såsen.









Det är svårt att hata en stad som är såhär vacker. God knows att jag tried for years! Jag ger upp nu. Ger in. Alingsås, I love you. (Har fortfarande lite svårt för människorna dock. Some things never change.)

Skyll dig själv, inget händer här.


(Jag är hemma i Alingsås och det är fantastico.)

Den förlorade dottern återvänder.


Nu jeflar! Nu bär det av till Sverige. So long, Regnand!

Bright and breezy, free and easy.




Älskar älskar älskar The Divine Comedy!
Älskar älskar älskar Sverige! (Eller.. nä, okejrå.)
Så himla pepp just nu! Yes alltså.

Nuff. Said.

Träffade en vän på toaletten på Blackbirds. Hon hade tappat bort sina byxor. Det är liksom den sortens ställe Blackbirds är. Och mer behöver inte sägas.

Jag var där med Jarvis. Han har mjuka händer och när han ler ler han med hela ansiktet. Och mer behöver inte sägas.

I'm just a teenage dirtbag, baby.

"He doesn't know what he's missing." Kloka ord från en sjuttonårig diskplockarpojke som är min nya bästa vän. "He sounds like a retard!" Gotta love them teenagers.

Men jag tror visst att allt löser sig ändå.

Fast nu jinxade jag det säkert.

Fan.

He spoke in dialect I could not understand.

Jag blev nästan kär i en kille från Glasgow härom veckan.

Varför?
Glasgow! Så bäst dialekt. Han lät som Belle & Sebastian.
Varför inte? Lila pikétröja. Eh. Thanksbutnothanks.

För många fiskar i havet.

Har nog en crush på Aquabartendern. Dåligt.
Har crush på alla.
Har crush på Sjuttonåriga diskplockarpojken.
Har crush på Elaka kusinen.
Har crush på J med Mia Wallace-håret. (Åh.)
Har crush på Looks Like Such A Teenager.

OchsåärdetjuJarvis. Jarvis som är så vacker att det hurts to look at him. Men som är så svår att prata med. Orden bara fastnar. (Varför är det så mycket lättare att prata med sliskiga italienare med smilgropar? KAN NÅGON FÖRKLARA FÖR MIG?)

Ska bli skönt att komma bort från allt ett tag. Få lite PERSPEKTIV som det heter. Gud vet att jag behöver det.

I touched you at the soundcheck.

Tony Hadley gick förbi puben häromdagen. Han vinkade till mig. Gillar att vi börjar bli bundis. Egentligen borde man bara umgås med popstjärnor.

Hälls yäs.

En vecka till Sverige!

Bakisblogg 3.

Okej. Tydligen fick jag lift hem av Tony the DJ. Skönt att veta. Bitarna faller på plats.

Se, mamma. Du behöver inte vara orolig. Jag har ansvarsfulla vuxna som tar hand om mig.

(And also, jag ska aldrig mer dricka i hela mitt liv.)

Bakisblogg 2.

Jag behöver kaffe. Gud vad jag behöver kaffe.

Bakisblogg.

Skotskakocken har fått sparken! Detta innebär att Will komer flyttas tillbaka till köket istället för att vara ute i baren med mig. Tragedi. Detta är slutet på en era. (Tills vi hittar en ny kock alltså.)

Jag har för övrigt ingen aning om hur jag kom hem igår. Ibland önskar jag att min arbetsplats inte var full av så många söta killar med smilgropar som vill bjuda på drinkar. Jobbigt liv jag har liksom. Jag minns att jag gick till Blackbirds efter jobbet och hängde med Aquabartendern. Das ist alles. Vaknade upp med gigantiskt blåmärke på ena armen. Eh. Bra kväll. Tror jag.

Vad jag läser just nu.


'Garp och hans värld' är en av mina favoritböcker of all times. Jag har läst den säkert sjutton gånger och inte blivit besviken en enda gång. Den kretsar väldigt mycket kring stympade kroppsdelar. Och björnar. Och mer än så behöver man väl egentligen inte veta. LÄS DEN BAH.

I'll admit I am bored with me.

Fick en kommentar att jag borde skriva om roligare saker. Det tycker ju jag med egentligen. Problemet är väl att, tja, inte mycket roligt händer i mitt liv at the moment.

Svara ärligt, vänner. Är det för mycket depp i bloggen? Vad vill ni läsa om? PUSS.

Dagens humör: bitter.

Igårkväll satt jag på golvet i en stängd pub med mascara i hela ansiktet och åt hamburgare. Istället för att se Pulp spela i London, alltså. Ett utmärkt val. Bra, Josefin. Bra där.

Pale blue eyes.



Äcklig och lite bakis.

RSS 2.0