Jag var inte gjord för dessa dar.


Den extrema värmen håller i sig. Jag klarar inte av det här. I'm from the frickin' north pole ju. JAG TYAR INTE MER.

Bra när det är varmt: många kunder på puben.
Dåligt när det är varmt: alla beställer pimms. I hate pimms. Pimms är ett pain in the arse att göra.

Thank god you're pretty.

Deano: "This week has gone so fast - it's Tuesday!"

Cruel summer.

Inte för att vara den som är den MEN 35 GRADER I SKUGGAN ÄR INTE OKEJ.

Man borde ju inte klaga egentligen.


MEN. Det är för varmt för att leva. Jag svettas som en gris. DÅ VET NI. Varsågoda.

The kids are alright.


Om mindre än en månad åker jag till Sverige i två veckor. Det enda jag har på agendan hittills är ett tandläkarbesök. Inte jättespännande kanske. Så, vad händer i göteborgstrakten i slutet av juli? Anything? Anyone?

Vojne.

Om en månad fyller jag 21. Det är läskigt. "JAG KÄNNER HUR DÖDEN FLÅSAR MIG I NACKEN!!!" går jag runt och beklagar mig inför folket på puben som alla är trettioplus. Hur de måste älska mig. Men på riktigt. Tjugoett. Hur hände detta?

Yesterday.

Bäst igår: Jag hängde i London och åt glass och pussade på Jarvis.

Pinsammast igår: Jag sprang in i Tony Hadley igen. Jag tror att han kände igen mig, men jag är inte säker. Han såg mig ju bara framifrån den här gången.

Konstigast igår: Jag och Will blev utfrågade på dejt av en stammis på puben. (Jag och Will kommer liksom som a package deal. Du får en på köpet vare sig du vill eller ej.)

Tramsigast igår: Jag och Will gjorde, på arbetstid, en pappers-loppa med förolämpningar i. "You smell like dog shit", "Fuck face!", "When you were born the doctor slapped your arse and said 'sorry, it wouldn't go back in!'" osv. Time well spent.

Tråkigast igår: Skotskakocken ville inte vara med och leka.

Caterpillar.





Dagens dagens. Ellervadmansäger. Hejrå!

Det är ju bara halvsant.

Enligt Will ser jag ut som "a bisexual crackhead."

Man bah tack.

Toppen.


Top 5 stammisar på puben jag hatar mest


1. Mannen som beställer ett glas varm mjölk (what are you, five?)
2. Äckelwhitetrashfamiljen som låter sin avkomma löpa amok
3. Flintskalliga, kaftanklädda hipsterhuliganen som envisas med att kalla mig Ingrid
4. Prosecco-kvinnorna
5. Chaviga killgänget som tror att de är well hard och så dricker de Strongbow (som Betula-Katarina sa: tillåt mig småle.)

Jag planerade att även göra en Top 5 stammisar jag älskar mest men idag är jag enbart fylld av hat.

Lämna dem i växthuset ett tag till.

Kära vänner, ett litet råd på vägen: flörta inte med sjuttonåriga pojkar. Inte ens på skoj. De är som hundvalpar. Gulliga, ja visst, men efterhängsna och dc-jobbiga i längden. (Flörta inte heller med deras pappor. Awkward skala 3:1.)

I wouldn't change you for the whole world.

Jarvis gillar också Roxy music. CHECK!

Veckans babe.

Jag tänkte krydda till bloggen lite med en skinande ny kategori: Veckans babe. Detta är ett försök att återgå till vad thedrowners handlade om back in the good old days: lustande över popstjärnor. Tanken är att bli mer ytlig och skriva mindre om mitt kärleksliv (hah) och mer om popluggar och snygga rumpor.

Vi kickar igång första veckans babe med BRYAN FERRY. Also known as 70-talets Brett Anderson. Detta är en man med stil, klass och ett avslappnat förhållande till paljetter. Åså är han überbrittisk, vilket alltid är ett plus - hallå, sexig arrogans och tweedkavajer!
Bryan Ferry är den avdankade popstjärnan du VILL bli raggad på av (men istället får du nöja dig med Tony Hadley från Spandau ballet för världen är en ond, ond plats.)





That's not my name.

Jag har börjat få brev adresserat till Mr Josap Lindbourgh.

Josap. Lindbourgh. Mister.

Say whaaat. Jag känner mig som Chanandler Bong. Jag menar, Joseph hade varit en sak. Men JOSAP? Helt ridikulöst.

Now I can't climb the stairs.

Jag har alltid varit sjuklig. Åkt på den ena förkylningen efter den andra. Inget jag inte kunde leva med. Men sedan jag flyttade till England har situationen eskalerat något oerhört. Jag är sjuk precis HELA TIDEN. Ridikulöst är vad det är. (Ridikulös, från engelskans ridiculous, är mitt nya favoritord och jag använder det ridikulöst ofta. Deal with it.)

Jag har kramp i lungorna efter allt hostande. KRAMP. Det gör ont att andas. Jag är helt utmattad. Det är ett frickin' mission att ta sig ner för trappan. Det känns som att jag är a million years old. SKA JAG BEHÖVA LEVA SÅHÄR? VA?

Wääääh. Wäääh. Wääähhh.

Okej. Nu har jag gnällt färdigt för idag.

Back to the bench where your clothes were stolen.




Jarvis och jag kom överens om att detta är en av världens överlägset bästa låtar och att sättet som Morrissey sjunger "on your fah-aa-ace" är fantastico.

Han har så bra smak, Jarvis. Han gillar Stephen Fry, han gillar Paul Weller, han gillar britpop men inte Oasis, och så gillar han mig. Bra kille, helt enkelt.

Stora gbg.

Det var London, det var hundra grader varmt, det var två väldigt trötta tjejer.










True story.

Alla män är dc.

That's right.

Nu drar vi till London över dagen. BARA FÖR ATT VI KAN. Yeah.

Men hej!

Glömde bort att jag har en blogg. Förlåt. Jag har försummat er! Men kolla vad söt jag är. Inte kan ni vara arga på such a pretty face.



Förra veckan var döden för mig. Jag och Will gick ut fem kvällar i rad (och konstaterade att we're too old for that shit.) Denna veckan har hittills varit välbehövligt lugn, MEN i skrivande stund är Ida på väg hit från Brigthon så allt kan hända. Dessutom är världens bästa R tillbaka i England efter ett halvårs travelling i sydamerika. Yay.

RSS 2.0