Everyone was there!

Snyggkillen på jobbet vill att jag ska komma till Stonehouse ikväll. Tydligen ska "alla" dit. Det använde han som säljargument, intet ont anande om att "alla" är den vidrigaste folkgruppen jag vet. Om "alla" dog skulle jag might feel slightly sad men absolut inte gråta.

Snyggkillen (from now on known as Chavy Charlie) är inte ens min typ. Jag gillar nog bara att han kallar mig Darlin'. Dessa charmiga jävla britter!

Annars? Jag har skadat handleden och kan knappt använda höger hand utan att skrika av smärta. Hur ska detta gå när jag tjänar mitt levebröd på att hälla upp pints?


Alingsås, jag kommer tillbaka! Allt är förlåtet!

Har impuls-bestämt mig för att flytta till Sverige. Min blogg var ju som bäst när jag var deppig i Brogården. Detta känns bra. Jag stannar i Regnland över sommaren (och inleder en het sommarromans med Jarviskavajen som blir kär i mig och friar och jag bah "sorry, you can't put a leash on the J-dog!") och sedan åker jag hem. HEM. Åh.

Plötsligt händer det.

Idag blev jag för första gången någonsin INTE leggad när jag köpte cigaretter. (Som var till Andy, kanske ska tilläggas.) I och med att folk oftast tror att jag är typ sjutton var detta en stor personlig seger för mig. Stor.

För övrigt är det skitpinsamt att legga någon som visar sig vara äldre än man själv. Det händer mig jätteofta på jobbet. Eller ja, då och då i alla fall. Och varje gång skäms jag som en hund. Fast det måste nästan vara värre för kunden. Bli leggad av en sjuttonåring liksom. Skammen.

A man walks into a bar.

Det finns ett killgäng som kommer till puben då och då och lyser upp vår vardag. De är sådär old school-brittiska på ett Brideshead revisited-sätt nästan. Och det är ju faktiskt det absolut bästa sättet att vara brittisk på. Jag är kär i den ena (Jarviskavajen) och Dean är kär i den andra (underklädesmodellkillen). Den tredje är lite rund och gissningsvis rolig.

Min besatthet av Jarviskavajen har växt något oerhört de senaste veckorna. Det är sjukt och perverst. Jag vet inte ens vad han heter. Det börjar på N, det är det enda jag vet. Nigel? Neville? Napoleon? Nostradamus? Att leva i ovisshet känns som det säkraste alternativet.

Nästa veckas uppdrag blir att faktiskt prata med honom och inte bara fnissa och spilla hans öl på ett sjukt ocoolt sätt. Yes alltså. Det här ska nog blir bra.

the plan.

Killen med Jarvis-kavaj! Alltså, ååhh. Jag är kär. Han var på puben ikväll och åååhhh.
Jag ska gifta mig med honom. Det är planen.

Regnland är inte så regnigt ändå.

Hejsan vänner. Nu ska jag ut i trädgården och sola med Andy.
Out of pure nyfikenhet: snöar det fortfarande i Sverige?
Hehe.

Has the world changed or have I changed?

Jaha. Då var jag hemma i Fucking-jävla-kuk-England igen. Jag borde inte vara så missnöjd som jag är - våren har kommit hit på riktigt. Solen skiner, I alla träd har små knoppar slagit ut, överallt växer påskliljor och hemma i trädgården fladdrar Andys kalsongen glatt på tvättlinan.

Men missnöjd är jag.

Jag vet inte om det är mina commitment issues som spökar, men England känns såå last year. Jag vill vidare nu. Jag är hungrig på nya upplevelser. Vill hinna se mer av världen innan jag dör, eller fyller trettio (same shit liksom).

Tråkigt bara att jag kommer krossa så många hjärtan om jag ger mig av.

Eller vad säger jag? Det är ju det bästa av allt! Crash! Boom! Bang!

Irish blood, english heart, osv.

Oh my Bieber. Det är ju Saint Patricks day idag! Jag önskar så att jag var back in the UK med mina irländska bröder och systrar. Skam. Inget annat än skam.

Nu ska jag lägga mig under täcket och gråta till My bloody valentine och Boyzone.

I could dance all night like I'm a soul boy.



JAG VILL GÅ UT OCH DANSA. Annars dör jag nog faktiskt. Finns det några bra ställen i Göteborg där de spelar hyfsad musik? Jag har liksom noll koll. I need advice! I gengäld kan jag tipsa om where to go i Hertford, såatteh.

We look so good together.


Det är så himla mysigt att vara hemma! Jag har nostalgiat hela veckan. Jag har på mig mina gamla popkläder och lyssnar på Kent och sådär.
Imorgon ska jag kolla på Fucking Åmål. På VHS.
Livet är rätt fint just nu.

Last nite.

Jag älskar Göteborg. Jag bah älskar det. Bah kärlek. KÄRLEK. Ölen är dyrare än i Regnland men Göteborg är Göteborg är Göteborg. Kärlek!

Ja, vi var där igårkväll alltså. Dessvärre spenderade vi största delen av kvällen på Rockbaren. Och som lame indiepopare kände jag mig extremt obekväm och bortkommen där. Men jag hade en pojke att hålla i handen och ibland räcker ju det för att man ska trivas ändå.

Idag vaknade jag halv sju, utsövd och rosenkindad. Eller så. Jag hann knappt dricka mitt kaffe innan jag blev inknuffad i en bil på väg till Falköping och mina morföräldrar. Hela ditvägen satt jag och bah "VI KÖR PÅ FEL SIDA VI KOMMER DÖ!!!" Jah. Såatteh. Englandsskadad_tjej.

Our nothing places and our cellophane sounds.

Alingsås är sig likt. Några nya etablissemang har emellertid poppat upp medan jag varit borta. En secondhandbutik här, en bordell där. Men annars är det sig likt.

"Gjorde stan" idag med älskade Rebecka. Det tog ungefär trekvart. Gotta love småstäder. Dagens bästa köp: hockeypulver.

Imorgon åker jag till Göteborg för att kolla läget. Gött.

You are the cut that makes me hide my face.


Dags att klippa sig kanske? Ja, det tror jag.

Sverige, Sverige älskade vän.



Aaahh. Så skönt det är att befinna sig i ett land där man tar av sig skorna i hallen, där lättmjölken är blå och standardmjölken röd och där det inte är kutym att ha heltäckande matta i badrummet!

Vädret är en besvikelse dock. SNÖ?! Det England jag lämnade bakom mig var soligt och varmt. Jag var naiv nog att tro att våren skulle ha hunnit till Sverige med. Så fånigt av mig.

I'm comin' bitch!

Nuuuuu åker jag till Sverige och jag är lika exalterad som de här killarna:


Oh dear god.



Herregud vad jag mår dåligt idag. Herregud herregud herregud. Jag ska aldrig mer dricka i hela mitt liv. Det var tänkt att jag skulle ha en lugn hemmakväll igår. Men icke. Min chef drog med mig till Blackbirds. Jag berättade att jag älskar henne och hon berättade att hon ska gifta sig med sin fyrtiotreåriga pojkvän. Herregud. Vi har inget kaffe hemma. HERREGUD.

Mitt livs största sorg.




Mitt livs största sorg måste vara att jag aldrig någonsin lyckas med att bära upp en basker på ett snyggt och värdigt sätt. Eller någon form av hatt över huvud taget. Det går bara inte. Går inte! Jag grämer mig så.

That's really super, supergirl!

Såhär ser mina planer ut för de närmsta dagarna:

Torsdag och fredag - JobbaJobbaJobba. Ja, jag är fortfarande sjuk och säkert en extrem hälsorisk för min omgivning. MEN. Jag bryr mig inte. I'm going down and I'm taking everyone with me. Så himla badass va.

Lördag - Packa för Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sjukt pepp över detta, som ni kanske har märkt.

Söndag - Bergmanfilmkväll med min one and only kulturellt begåvade vän. Smarta och intressanta människor är lika svåra att hitta i England som i Sverige har det visat sig. Och jag som blameat Alingsås för min ensamhet under alla dessa år. Förlåt, Såsen! I take it all back. Du är inte så dålig ändå.

Måndag - Bon voyage, Regnland. Hola, Sweden.

SÅ HIMLA GLAD. INGET KAN GET ME DOWN NU. INGET! YES ALLTSÅ.

I never thought I'd miss you half as much as I do.



Hej hej, här sitter jag och är jättesjuk och saknar min mamma. Om MINDRE ÄN EN VECKA får jag se henne igen! Det går inte att beskriva hur glad jag är. Mamma är trots allt min number one favoritperson i hela världen. Hon slår Stephen Fry och Jarvis Cocker med hästlängder. Bäst, helt enkelt.

RSS 2.0