Get out of the office and in to the spring time.




Äääääntligen har det slutat regna! Solen har återvänt. Hallelujah. Egentligen är jag ledig idag och hade tänkt ta en sväng in till London och äta glass i Primrose eller så. Men icke. Tydligen är jag så OUMBÄRLIG på jobbet att de inte klarar sig utan mig en enda dag. Nåväl. Jag har några lediga dagar om... Ungefär en månad. Eheh. Något att se fram emot!

Goda nyheter.

This just in: Sexy-killen har två bröder! De är trillingar! Dean bah "this is great news - I've never had a foursome before!".

Jag skulle ju inte gå ut?

Herregud. Hur full var jag igår? Och på arbetstid? Dåligt.

Det är lovely att vara tillbaka på puben. Alla stammisar har saknat mig. Crazy wine lady var inne. Hon är rolig. Hon kommer alltid in för "bara ett glas" som sedan blir till två-tre-fyra-fem glas. Plus shots. Hon säger att det är vårt fel eftersom vi är så trevliga att hon aldrig vill gå hem. Jag tror att hon vill adoptera mig och Dean. Vi ska gå ut och äta middag nån gång, alla tre. Det blir... Intressant.

Efter jobbet mötte jag Will på Blackis där vi raggade lite på Aquabartendern (som inte ens är bartender längre utan har blivit befordrad till nån slags flashig person i kavaj). Det var fint och trevligt och just like the good old days när jag och Will var bästisar och bundis och hängde ihop jämt och ständigt och hånglade med samma killar. Efter Blackis gick vi till Stonehouse och kände oss supergamla bland alla chaviga artonåringar med fake tans och New look-kläder. Men djen spelade Prodigy så vi var glada ändå.

På väg hem ringde jag Ldarling för en drunken pratstund. Han sa att hans flickvän skulle bli svartis om hon visste. Jag bah "good, good..." och skrattade mitt smider-onda-planer-skratt. Sen fick L lite panik när han trodde att jag gjorde inbrott hos någon när jag klättrade in genom Dan the mans fönster för att låna hans toalett. Mitt fel att Tesco var stängt eller?

Och det var min spännande torsdag det! Just nu är jag i ett extremt behov av en dusch men vi har fortfarande inget varmvatten. Funderar på att joina ett gym enbart för tillgång till dusch. Alternativt ta in på hotel.


Drunk?!

En timme kvar på jobbet sen ska jag möta lovely Will honey inne i stan. Pretty tråkig kväll på puben. Jorges pappa var inne tidigare. Kär i honom. Han bjöd in mig till sin födelsedagsfest och lovade att spela The Smiths för mig. Alltså! Hade han varit 25 år yngre... Så hade jag kunnat bli... Jorges mamma? Disturbing tanke. Borde verkligen inte blogga when drunk egentligen. Nothing good can come from this. Säger därför hejdå nu. Puss osv! Xxxx


There's ice on the sink where we bathe.

White trash-grejer jag gjort hittills idag:

Tvättat håret i handfatet. Med kallvatten.
Gjort kaffe i mikron.

Andy tog liksom med sig vattenkokaren va. Plus att ingen brytt sig om att betala för gas medan jag varit borta så vi har varken varmvatten eller värme i huset. Jag sov med tre par strumpor. Har lite svårt att minnas varför jag längtade tillbaka hit.

Stuff.


1. Det bara regnar och regnar och regnar.
2. Träffade LDarling. Han sa att jag såg ut som ett retard. Det går bra nu.
3. Twin peaks är tufft. Jag önskar att det var 90-tal.

Borta bra men hemma bäst.


Hejdå Göteborg! (Känn ingen sorg osv.)


Hej Stansted!



Hej England!


Hej Regnland!


Hej Assholes avenue!

"Borta bra men hemma bäst" förresten? Jag vet inte vad som är hemma längre.

Dagens spännande planer: gå till Tesco (allt jag har i kylen är champagne) och sedan kolla på lite Twin peaks innan jobbet. Är kär i agent Cooper.

On the road.

Nu är jag tillbaka i dear old Blighty. Mannen bredvid mig på flyget satt med block och blå tuschpenna och skrev sin egen självbiografi i realtid. Det var en mycket mörk historia. Jag hamnar alltid bredvid the weirdos.

Nu sitter jag på bussen till Hertford och förbereder mig på att komma hem till ett tomt hus då Andy flyttade förra veckan. Slutet på en era. Vem ska nu förse mig med kokain när jag är sjuk?!


Another saturday night.



GÖTEBORG liksom! Det finns inget vackrare. Jag var där igår och hängde med fint folk som jag inte sett på evigheter. Det var gött änna.



Och vad gör vi?, undrar Navid Modiri. VI ÅKER SPÅRVAGN! Jag föredrar SÅ spårvagn framför tunnelbana. Hatar att behöva gå underjord. Jag får alltid för mig att taket kommer rasa in. Mvh Klaustrofobiker.


Jag och Snygg-Rasmus på Café Publik där Ida blev leggad när hon beställde en kopp te. TUNGA GREJER osv. (Speciellt om man blandar med Cold&flu.) Tjejen som satt bredvid spillde halva sin öl över mig. Hon bah "oj! Men det torkar ju snabbt!" Jo, eller hur. Om det hade hänt i England hade hon gått hem med ett öga mindre. Engelska tjejer är brutala.

Rasmus bor för övrigt granne med Olle Ljungström, mannen som ger ordet "obäddad" ett ansikte. ÄR JAG AVUNDSJUK? Som fan.

Och juste. Imorgon åker jag hem till Englandet. Mixed emotions över det.

Isolation.

Det verkar som att Jorge anstränger sig till det yttersta för att undvika all kontakt med mig. WHY? Har han och hans pappa äntligen lagt ihop 1+1? Illa i så fall. Jag gillar inte att det skiljer ett helt hav mellan oss. Fysiskt. Mentalt skiljer det ett helt jävla jordklot just nu.

Oh well. Allt löser sig väl när jag kommer tillbaka till England nästa vecka och kan peta på honom tills han måste prata med mig. Att pokea på facebook har inte riktigt samma effekt.

Back to school.

Rebecka och jag var och besökte Alzheimergymnasiet idag, såhär tre år efter studenten. Det blev en kort visit i mediehuset där vi sniffade lite kemikalier i mörkrummet "for old times sake" och hejade på gamla lärare. Sedan tog vi oss in i huvudbyggnaden och smög omkring längs väggarna på agent cooperskt manér och försökte lösa mysteriet med den försvunne svenskläraren.

Konstaterande nr 1: tonårstjejer skrämmer mig fortfarande.
Konstaterande nr 2: Twilightfilmernas varande eller icke varande är fortfarande en het potatis in these woods.
Konstaterande nr 3: mediehuset är inte så high tech som vi mindes det.



Som förutspått.


Ångrar mig definitivt. Just like I knew I would. Jag lär mig aldrig.

Popränderna går aldrig ur.

Nackdelen med att komma hem en längre tid är att jag alltid börjar åldras baklänges efter ett tag. Idag är jag ungefär sjutton och lyssnar på BD och Håkan. OCH KENT! VI FÅR INTE GLÖMMA KENT! Åh, Jocke Berg. Min kärlek till dig är ändlös.



Klassisk pop-pose.


Klassisk försöka-posa-som-jarvis-cocker-pose.

Ahh. Det är som 2007 all over again. Nu ska jag färga håret rött och sedan ångra mig.
På återseende!

Go away.


MEN NEEEEJ!!!

Fler fiskmåsar än invånare.

Jag tog min gamla cykel på en tur idag. Tyckte att det kunde bli kul eftersom jag inte har cyklat på evigheter, har liksom ingen cykel hemma i Brittland osv.

Det tog två minuter sedan cyklade jag in i en fiskmås.

Only in Alingsås, people.

Amid concrete and clay and general decay.

Thaibordellen next door är back in business! Ett litet tips en blå måndag som denna. Jag kan även rapportera att en eller flera av de boende här i huset röker olagliga naturpreparat (en doft jag är väldigt tjenis med efter två år i überknarkiga Hertfordshire). Vad har hänt med vårt kvarter egentligen?! Alinge texas förfall är ett faktum. /Moraltanten

Förresten! Twin peaks! Så JÄVLA bra! Jag är helt fast. Dock kan jag bara kolla på det medan det fortfarande är ljust ute pga är ängsligt lagd med en fallenhet för mardrömmar.

(What's the story) morgonsvammel.

Såg på Twin peaks igår kväll och det var så läskigt att jag var tvungen att läsa en barnbok innan jag gick och lade mig för att över huvud taget kunna sova. Jag är verkligen something else. Nu sitter jag och väntar på the full english breakfast som tillagas ute i köket as we're speaking. Är det inte konstigt att de enda gångerna jag äter engelsk frukost är när jag är i Sverige?

Jag längtar redan hem förresten. Sverige är fint men Regnland har mitt hjärta.

Cut.


Klippte luggen dårå. 'Bout damn time! Nu kan jag se igen.

You and me all we want to be is lazy.

Dag tre i Sverige har varit av en ganska lat karaktär, jag är fortfarande helt jetlaggad såatteh. Det har i alla fall sett ut ungefär såhär:


Jag har fikat på gammalt favoritcafé.


Jag har ätit sushi.


Jag har varit sömnig.


Jag har ätit nybakat. Det känns som att jag ätit väldigt mycket i dag.

Saknar puben lite. Torsdagar är alltid festliga. Jag blev lite extra homesick när jag fick sms från Jorges pappa som undrar om jag vill komma hem till honom och stryka hans kläder. Jag ville svara något pseudosnuskigt men kom inte på något. Var är Dean när man behöver honom?!

(Juste, på puben med alla andra.)

Anonyma anglofiler (unite and take over).

Mamma säger att två år i England har hjärntvättat mig. Att jag har blivit en av dem. Som om det skulle vara något dåligt. Men okej. Visst. Hon kanske har en poäng.

Övertygelser jag inte nödvändigtvis hade för två år sedan:


Lättmjölk är RÖD. Standardmjölk är BLÅ.
Skor innomhus är A-Ok!
08.30 utläses halv åtta, inte halv nio.
Pizza och baked beans är en underskattad kombo.
Öl mitt på dagen innebär inte att du har problem.
"You twat!" är en tillförlitlig comeback som funkar i alla lägen.
Och jo, det är NI som kör på fel sida. Get over yourselves, you twats.

(Däremot kommer jag aldrig aldrig aldrig tycka att det är okej med tracksuit in public eller pikétröja med uppfälld krage. NEVAH!)

Stan är dubbelt så stor nu men lika ihålig.


Är hemma i Såsen och blir tjock och bortskämd. Jag har inte varit här på nästan ett år. Det byggs nya hus precis överallt och thaibordellen är borta. Annars är det sig likt.

Bon fucking voyage, England.

På grund av dålig planering och konstiga busstider var jag tvungen att spendera hela natten här på Stanstead. Kul! Jag har inte sovit en blund. Tack gud för Red bull. Nu har jag bara två timmar kvar att slå ihjäl innan planet går. Fab.


Murder on the dance floor.



Jag och Dean var stygga igår. Jag orkar egentligen inte skriva mer än så. Använd er fantasi.

Förresten, nä. Gör inte det.

Låt oss bara säga att det antagligen är bäst för oss alla (mig, Dean, Hertford, våra levrar) att vi spenderar lite tid ifrån varandra.

Don't hold your breath.

Packar inför Sverige. Jag har så mycket saker med mig till andra människor att jag knappt har plats att packa något till mig själv. Som kläder t.ex.

Jag hoppas att det är varmt i Sverige.

Baby baby you're lemon in my eyes.

Jag träffade LukeDarling idag. Hjärtsvikt, hjärtkross, hjärtstillestånd. Allt det där. Men det var fint. Jag har saknat honom så oerhört.

Luke: "Did you get off with any gay guys lately?"
Jag: "NO... Well... Yes."
Luke: "You haven't changed a bit."

Yep. Allt är som vanligt. Han har flickvän och jag hånglar med gaykillar. Det är inte precis Romeo och Julia. Gå vidare nu, Josefin.

Vår lilla slav.

På jobbet:

Paul (chefen): "When it's not too busy I want you to start cleaning all the shelves." *Lämnar rummet*
Jag och Dean: "JOOORGE! Paul wants you to clean all the shelves."
Jorge: "Are you serious?"
Jag och Dean: "Yeah."
Jorge: "Aw, man!"
Jag och Dean: *high five!*


Tired of being drunk.


Godmorgon! Jag är fortfarande sjuk. Can you believe it? Världens mest långdragna förkylning. Det hjälpte nog inte att jag och Dean gick ut efter jobbet igår (eller att vi drack 37905 cocktails innan jobbet). Men det gäller ju att passa på sista helgen innan jag lämnar Regnland för två rehab-veckor i Svea rike.

Första stoppet blev Hertford house men det var fullt av oldies så vi gick downstairs till Elberts. Jag hade en near-lesbian-experience med Steph. Jorge får skylla sig själv som inte ville följa med ut. You snooze, you lose.

Sen tappade vi bort Steph och jag och Dean var inte alls lika taggade som vi brukar så vi gick hem relativt tidigt. Utanför kebabshoppen blev vi igenkända av ett gäng unga herrar som varit inne på puben tidigare när vi jobbade. Jag fick en high five "for being the hottest barmaid in town." Älskar när sånt händer. Om vi kunde skulle vi ÄTA uppmärksamhet, jag och Dean.

Är inte det minsta bakis idag förresten. Ace.

The tasteless bracelets and the dye in our hair.



Jag är inne i den där perioden när min lugg täcker hälften av mitt synfält. Inte för att jag klagar. Det är spännande att vara halvblind. Idag blev jag nästan påkörd.

Annars har jag inte a lot going on just nu. På lördag kommer LukeDarling hem från Bristol och på tisdag åker jag på Sverigevisit. Sick nasty!

Dagens IT-problem.

Anledningen till att jag aldrig använder facebook:

Om jag skriver på svenska får jag kommentarer från mina engelska vänner i stil med "hurdy gurdy ja ja abba volvo saab!" och om jag skriver på engelska tycker mina svenska vänner att jag är dryg.

Det är en lose-lose situation.

Vad är det för fel på The bee's knees?

Toby trollkarl lärde oss en ny fras igår kväll: sick nasty.

Sick nasty.

Att något är sick nasty betyder att det är toppen. Tydligen säger alla coola kids så.
Jag har aldrig känt mig så gammal.

"The force is up you."

BAM!

Vad var det? Åh, bara stans snyggaste bartenderduo som chillar i soffan på open mic night. Jag har verkligen saknat ihjäl mig efter Dean nu när jag har varit sjuk så länge och inte kunnat träffa honom. It's love, bitches. We're here, one of us is queer, get used to it.

Okej. Så open mic night. Det var fantastico. Nästan inga stammisar var där men det var ace ändå. Lite synd dock, jag hade längtat efter att sitta i Jorges pappas knä igen. (Jag hör hur sick det låter och jag bryr mig inte.)

Kort sammanfattning av kvällen:

Rhian och Simon var tillbaka från Wales och det var lovely för de är ungefär världens bästa människor.
Will som var bakom baren försåg oss med gratis vin. I mängder.
Jag och Dean filade på vår stand up-akt med snuskiga Star wars-skämt men fick aldrig chans att framföra den.
Våra tankar vandrade snabbt iväg till Snyggkockens rumpa. Vi kom fram till att han inte har någon. MEN DET ÄR OKEJ. JAG KAN LEVA MED DET.
Toby trollkarl kom förbi och var ganska dryg mot mig. Why?
Jag saknade Dan the man som visserligen alltid är superdryg mot mig men aldrig är sen att försvara mig när någon annan är det.
Jag kände mig som en skolflicka på en T.rex-konsert på 70-talet när Le Snyggchef sjöng en Abbalåt och jag visste att det var för mig. Måste sluta vara så kär.
Rhian manade mig att kasta mina trosor på honom. (”But Rhian, I'm wearing jeeeeans! It's too much work!”)
Jag var också lite tillfälligt kär i Will men det var nog mest en blandning av vin och att jag inte sett honom på evigheter och, tja ni vet, faktumet att jag faktiskt älskar honom ganska mycket.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men plötsligt skakade jag hand på att jag och Will ska koreografera och framföra en burlesk-show innehållande en ukelele på Rhian och Simons bröllop. Vi får väl se hur det blir med det.

På tal om ukeleles och the fact att Will faktiskt har en. Ännu en akt som aldrig fick se dagens ljus pga tidsbrist var min och Wills straight talk version av The girl on the platform smiled. ("DO I FUCKING LOOK 28 TO YOU?!") Så många idéer! Så lite tid! Det får bli nästa open mic night.


Bottoms up!




Hej! Här sitter jag och äter ölgodis. Välkommen till världens sorgligaste förfest. Måste verkligen börja göra mig i ordning snart. Jag har fått stränga order från Dean att se "FIERCE!!" ut ikväll. Såatteh. Ja. Vi hörs, taa!

P.S. Det kan hända att jag fyllebloggar senare från puben, "OMGZ jag är så himla in love med Snyggkocken att jag kan dööö, TiIhihIH". Ignorera gärna det är ni snälla.

Jag ser ljuset.


I'm alive! Är typ frisk. Och sjukt taggad. Jag har knappt lämnat huset på veckor och har en hel del ärenden att ta tag i. Minst sagt. Bland annat ska jag gå till biblioteket och printa ut flygbiljetter. Yes alltså. OCH IKVÄLL ÄR DET OPEN MIC NIGHT PÅ PUBEN. Snyggkocken here I come.

RSS 2.0