Popränderna går aldrig ur.

Nackdelen med att komma hem en längre tid är att jag alltid börjar åldras baklänges efter ett tag. Idag är jag ungefär sjutton och lyssnar på BD och Håkan. OCH KENT! VI FÅR INTE GLÖMMA KENT! Åh, Jocke Berg. Min kärlek till dig är ändlös.



Klassisk pop-pose.


Klassisk försöka-posa-som-jarvis-cocker-pose.

Ahh. Det är som 2007 all over again. Nu ska jag färga håret rött och sedan ångra mig.
På återseende!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0