Let's pretend we're bunny rabbits.



Jag kände för att rocka fältbiolog-looken idag.

Jag har blivit äldre, saknar glöd. Det rår jag inte för.

När jag skummade igenom mitt bloggarkiv igår på jakt efter hår-listan slogs jag av hur mycket roligare och mer kreativ jag var förr. Jag förstår inte varför jag envisades med att tycka så illa om mig själv - jag var ju asrolig! Jag blev sittande i säkert två timmar och läste gamla blogginlägg om gymnasieångest, popkärlek och Olle Ljungström-stalking. Det lämnade mig med dessa tankar:

1. Hur besatt kan en människa vara av Brainpool? (Och VARFÖR?)
2. Jag hade ett bättre språkbruk och ett bredare ordförråd på den tiden. Min svenska har verkligen FÖRFALLIT sedan jag flyttade till Regnland.
3. Jag (och min blogg) är jävligt tråkig nu för tiden.

Nu ska jag gå och dra något gammalt över mig och självdö.

Favorit i repris!

På tal om hår och sådär. Här kommer en lista jag kreerade back in 2009 när jag var som mest popnördig och hade väldigt mycket free time att göra just sånt här.

Den officiella top tio popfrisyrer-listan (nu uppdaterad med bilder!):


1. Brett Anderson
”Och på den åttonde dagen skapade Gud Brett Andersons hår.”
Sann historia, jag lovar!




2. Jonny Greenwood
Alla band har en Pretty Boy. Det är han som står lite i bakgrunden, spelar gitarr eller bas och är söt som socker. Och självklart har han fantastiskt hår. Suede hade Bernard Butler. Blur hade Alex James. Radiohead har Jonny. Utan the Pretty Boys och deras mörka hårmanar hade inget av tidigare nämnda band varit där de är idag.




3. Morrissey
Morrissey ser ju mest ut som James Dean korsat med en till åren kommen dam, egentligen. Elvisfrisyr, flygiga blusar och en fäbless för blomsterarrangemang. Men vi gillar’t. Moz can do no wrong.




4. Thom Yorke (The Bends-eran)
1995 var ett fantastiskt år. Smashing Pumpkins släppte Mellon Collie, en av mänsklighetens största bedrifter so far. Jarvis Cocker sjöng om Vanliga Människor och startade hela solglasögon-på-huvudet-trenden. Jag gick på dagis och levde loppan och någonstans på andra sidan havet vandrade Thom Yorke omkring och såg ut som Johnny Rotten.




5. Robert Smith
Att jag har en crush på Robban är ingen hemlighet. Att hans hår liknar mitt när jag kommer från duschen och inte har borstat det än tar jag bara som ett tecken på att vi hör ihop på ett djupt andligt (och hårigt) plan. OBS! Inte att förväxlas med Per Gessles Roxette-frisyr. *Rys*




6. Brian Molko
”You've got your mother in a whirl. She's not sure if you're a boy or a girl. Hey babe, your hair's alright. Hey babe, let's go out tonight.”
Vore det inte för att Brian endast var två år gammal 1974 skulle Rebel Rebel mycket väl kunnat dedikeras till honom. Precis som David Bowie är Brian Molko ett eget kön. Och hans ständigt skiftande hårstil liknar inget jag sett förut.




7. Jarvis Cocker
Inte för att hans hår är så speciellt egentligen, utan mest bara för att han måste vara med på alla listor jag gör.




8. Brainpool
I ett avsnitt av Nilecity klär Killinggänget ut sig till Brainpoolpojkarna med söta små kostymer och pottfrisyrer. Under en lång tid levde jag under intrycket att det var så de såg ut på riktigt, och det var även min idealbild av hur ett popband BÖR se ut. Döm om min besvikelse när jag upptäckte att allt var en parant lögn och att Brainpoolarna i själva verket såg ut som helt vanliga människor med helt vanliga Svenssonfrisyrer. Oh the humanity... Likväl tycker jag att pottfrisyrerna som aldrig fanns platsar på listan ändå.


(Hittade ingen bild från Nilecity så istället får ni en bild från den fantastiska serien "Frank möter Brainpool", publicerad i tidningen Musik non stop, årgång 2006/2007. En modern klassiker.)


9. Beatles
Beatles. Behöver jag säga mer?




10. Henrik Berggren
Den där Henrik Berggren-luggen är inte att leka med! Även om det är det jag helst vill göra... Heh.


Boy oh Boye.

Paul: "Your hair looks really good, Jo."
Jag: "Thanks. I was sort of going for Karin Boye."
Paul: "Who's that?"
Jag: "She was a lesbian poet who killed herself."
Paul: "Man, that's HOT."
Jag: "Cheers."


Le me and le Will, båda nyfriserade. Vi blev kallade Uma Thurman och Tintin hela kvällen.

(P.S. Läs om mitt och Karin Boyes förflutna HÄR.)

Bad.

Jag skulle göra en viktig grej igår men fegade ur. Jag är all talk and no balls.

Whatever.

Ikväll drar hela gänget till The Woolpacks Michael Jackson tribute act-kväll. Det kan bli hur fantastiskt dåligt som helst!

Cheers, I'll drink to that.

Okej. Okejokejokej. Råkade precis storma in i köket när Snygg-kocken bytte om. Byxlös. Såatteh... Skål!


Who's that girl?

Det blir spännande att se hur många kunder som inte känner igen mig på jobbet ikväll.


Spring is in the air.

Helt galet att det redan är vår här.



Yeah, you deserve each other, go to hell.

Äckligaste paret var inne på puben ikväll. De satt och hånglade ihjäl varandra helt överdrivet i flera timmar. Hatet. People in love är det vidrigaste. Inte meningen att låta så aggro. Herregud. Det bara blev så. Hej hopp.

Alla frågar vad som hänt med Jarvis och jag vet inte vad jag ska svara. Eftersom vi aldrig var officiellt ihop har vi aldrig gjort officiellt slut. Han bor fortfarande sånäramensålångtbort på andra sidan gatan och jag tänker fortfarande att det kanske ändå var jag. Och trots att jag vet bättre kan jag inte låta bli att sakna honom.

Jorge säger att han är ett retard och att jag förtjänar någon bättre och det är ju sweet av honom men det hjälper ju faktiskt inte i praktiken. Inte alls. Nothing is gonna be alright but thank you anyway, liksom.

NÅVÄL. Imorgon är en ny dag, efter regn kommer solsken osv.

Or is he more into young girls with dyed black hair?


Det här är jag för x antal år sedan. Gulligull osv. Funderar i alla fall på att klippa mig såhär igen. Ja? Nej? KANSKE?

To be fair, det hade låtit snuskigare om han var svart. Nu var det bara weird.

Snyggkocken: "You're not hanging around?"
Jag: "No, I'm going home."
Snyggkocken: "Then you won't get to taste my chocolate truffles later."
*Awkward silence*
Snyggkocken: "That sounded a lot less dirty in my head!

Och så rodnar han. Naw. Tror att jag måste göra slag i saken och gifta mig med honom snart. (För guds skull, karln bakar chokladtryfflar!!!)

And I'm feeling very sick and ill today.

Att jag aldrig lär mig.

Club kid.

Spontana utgångar är de bästa. Gör mig just nu redo för att gå ut och dansa med min Rupert Grint-lookalike. Ace! Håll tummarna för att Aquis inte är där. Ehe.

The rise and fall of The Aquabartender.

Will tycker att jag är dum i huvudet. Jag tycker att jag är dum i huvudet. Aquabartendern är för snäll för att tycka att jag är dum i huvudet (och det kommer också att bli hans downfall.)

Jag vill tillbaka till enklare tider när vi bara hånglade på skoj. Innan KÄNSLOR kom in i bilden och pajade partyt för alla. Det är så lätt att såra någon som bär sitt hjärta i handen och säger här, det är ditt om du vill. Alldeles för lätt.

Ska bli celibat. It's the only sane thing.

Will and Jorge sittin' in a tree.

Är det normalt att jag blir svartsjuk när Will och Jorge går ut och festar utan mig? Okej, kanke inte helt.

Tur att jag är en sådan vuxen individ som kan hantera mina känslor på ett sansat och moget sätt. (Jag spred ut ett rykte att de var på dejt med varandra och fick hela puben att mobba dem för det. Moahahahahhaha.)

Darling, your head's not right.

Okej. Jag KAN INTE flytta ut på landet. Hur tänker jag egentligen?! Vansinne. Nu släpper vi det och jag fortsätter leta efter något i stan som en vettig människa. Punkt.

Måste sluta vara så impulsiv. Som när jag lät Will klippa mitt hår på fyllan. Ehe.

In the countryside.

Idag har jag traskat runt på den engelska landsbyggden och känt mig som Elizabeth Bennet. Varför? Jo, jag tänkte att om jag nu eventuellt ska flytta till Hertford heath (en tiny, tiny by) så är det ju lämpligt om jag vet hur man tar sig dit. Nu vet jag och det tar bara ungefär en halvtimme eller lite mer från stan. Gött. Allt känns bättre nu.

Själva byn var mycket söt med en liten grön park i mitten och en röd telefonkiosk och allt. Preeettyyyy.


Så jävla romance novel-kompatibelt landskap.


Gulligulli.

Bonusgeekfakta: Hertford heath ligger asnära Balls park som var inspirationen bakom Netherfield park, ALLTSÅ mr Bingleys hus i Stolthet och fördom. Iiiiihhhh! (Austen-nörd and proud of it.)

Out of turn, she was the village joke.

Jag har beslutsångest.

Jag vill inget hellre än att flytta ut från Assholes avenue (seriöst, finns det något rum där taket INTE läcker?) och jag har som bekant blivit erbjuden att flytta in med Jorges pappa och hans två vänner. Det skulle alltså bli jag och tre medelålders män i ett hus tillsammans. Det låter ju helt delightfully sit-commy men problemmet är att huset ligger en bit utanför stan i en sån där pittoresk liten by där folk blir mördade i brittiska tvserier.

KAN JAG VERKLIGEN BO I EN BY? Jag mår nästan lite illa när jag tänker på det.

Noted.

Jaha. Jag är världens sämsta människa tydligen.
Jo tack. Jag vet. JAG VET. Jag vet det jättemycket.
Men det känns ju så betryggande att höra det från en vän.
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/v3LUBKRY4rQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

They never know it because you never show it.

Jag fick frågan hur jag klarar av att vara så ÖPPEN och ÄRLIG här i bloggen. Ni är ju gulliga om ni tror det. Bless you, liksom. Sant att ni bloggläsare antagligen är mer insatta i mitt liv än flera av mina vänner, men ändå.  Fruktansvärt lite av vad som pågår hamnar här, ska ni veta. Någonstans drar till och med jag en gräns.

Men jag lovar. Om jag hånglar med Jorge kommer ni bli the first to know.

I don't eat I don't sleep.



Party time wasting is too much fun.

Jag hade bestämt mig för att inte gå ut igårkväll. Planen var: gå till jobbet, drick inget, gå hem. Och hur tror ni det gick? Ledtråd: jävligt dåligt. Både Will och Dean var supertaggade och då blev jag plötsligt också det. That's grupptryck for ya.

Någonstans ute i vimlet sprang vi in i Aquabartendern som jag (och Will) har en sån komplicerad historia med. Det var jobbigt och fint och smärtsamt och tryggt och jag vet verkligen inte vad det är som gör att jag faller varje gång och Will sparkade mig på smalbenet men det hjälpte inte.

Ibland behöver man bara någon som är snäll att hålla i handen.

(Och Ida, jag vet att din bild av Aquabartendern är att han har gröna spikes i håret men det var a one time grej bara. Egentligen är han helt normal.)

Three men and a swedish girl.

Turns of events:
1. Jag behöver någonstans att bo.
2. Jorges pappa letar efter en ny housemate.

Jag vet att det låter suspekt att jag eventuellt skulle flytta in med en medelålders man (och hans två medelålders kompisar ehehehe) MEN Jorges pappa är ju trots allt Jorges pappa och därmed one of the best people I know. Trädet faller inte långt från äpplet så att säga.

Och skulle det göra Jorge det minsta obekväm att jag lever ungkarlsliv med hans farsa så är det ju klart värt det.


Roomies?

Lite sent för nyårslöften kanske osv.

2011 var ganska mycket kaos. Jag kysste fler pojkar än vad jag är stolt över men lärde mig absolut ingenting om kärlek. Jag var full för ofta men hade aldrig riktigt lika roligt som det var tänkt. Jag slösade bort tusentals timmar på en person som inte var värd en minut ens. Jag var väldigt ledsen väldigt ofta.

Men nu jävlar ska det bli ändring. I år ska jag vara glad. Jag ska må bra. Jag ska inte låta människor walk all over me. Vi säger så, va. Heja 2012!



Vad har ni för nyårslöften? Om ni har några.

He's intellectual and he's hot.

Han är trettiotvå (Jorge: "you might as well date your grandad!") och precis sådär handsome and charming som man förväntar sig att engelsmän ska vara. Jag är farligt nära att utveckla en fånig teenage-crush på honom, redan. För sån är jag, tydligen. Bara pang bom. Crushar hit och dit hela tiden. Och någon gång ska man väl förhoppningsvis träffa rätt.

Det är en helt ny upplevelse, det här. Att dejta VUXNA MÄN. Det känns himla konstigt egentligen. Men på ett bra sätt. Det är något jag absolut kan vänja mig vid. Liksom, varför har jag inte gjort detta tidigare? Ehehe.

Och dejten gick bra? Svar ja.

Ååh, engelsmän.

Dating in the pub.

En bra regel att ha är: don't date customers. Speciellt inte stammisar. Dock är regler till för att brytas, right? Mitt nyårslöfte är att vara mer open to life och säga JA till saker, ta fler chanser och sån bullshit. Så när han-den-snygga-som-dricker-kronenbourg kom fram till baren och bad om mitt nummer var mitt självklara svar HELLS YES. Varför inte?

Roligast var när han trodde att Jorge som redan stod där också försökte ragga på mig.

Han (upptäcker plötsligt Jorge): "Oh... I didn't interrupt anyting, did I?"
Jag (skämtar): "Well yeah, he was just about to ask me out and then you showed up..."
Han (fattar inte skämt): "Aww, shit! Sorry man! I didn't mean to just swoop in..."
Jorge (plays along): "That's alright."
Jag (är en bitch): "He's used to it."

Fniss.

I alla fall. Jag har alltså en dejt ikväll. Med en man. Eheheh. Är nervös.

:(

Skulle åkt skridskor med Jorge idag men så blev det inte. Jag var tvungen att stanna hemma medan en rörmokare rev upp hela mitt sovrumsgolv. Jo tack. KUL.

I can't wait tills vi äntligen lämnar detta jävla hus.

Play that funky music white boy.

Bra kväll igår. Jag hade ett heart to heart med Jorge och det var ju fint eftersom vi i vanliga fall bara bråkar och retas när vi hänger. Det var väl behövt. Han är det raraste. Jag säger det jämt, men det är så himla sant.

Efter jobbet gick vi till Elberts (favvisklubb) och JAG blev leggad men inte Jorge. Förnedringen. Där dansade vi till sjuttiotalsmusik tills fötterna föll av och jag satte Jorge i en taxi som den ansvarsfulla vuxna jag är.


Just nu.

På The snug med Dean och dricker before-work cocktails. Mitt liv är så dekadent just nu. Ikväll blir det Blackbirds. Bra så.


You're only 21 for gods sake, you don't need a boyfriend.

Jag gjorde något dumt: jag fylletextade Stabby och bah "kom till puben så bjuder jag på öl!" Dummare ändå var att han inte läste det förens dagen efter och bah "hoppsan, lite sent nu va?" Ehehehe. Joråsåatteh.

Jag vet inte vad jag håller på med. Jag vet inte om jag faktiskt gillar honom eller om det bara är hans skotska och faktumet att han gillar The Smiths. Annars verkar alla tycka att Snyggkocken är bästa valet. Jag vet inte. Jag vet verkligen ingenting.

Måste man veta?

Here we go again.

Det var måndag, det var open mic night, Snygga kocken var där. Jag var lätt berusad. (Av kärlek?)

När de sista tonerna av kommerinteihågvilkenlåtdetvar ebbade ut sa Snygga kocken "det var allt för ikväll, thanks for coming."

Jag bah "kan du inte spela en låt till, pretty pleeaase?" och han bah "well okay then, just for you" och så körde han How deep is your love och jag bah "TIHIHIHIHI" *tindrande ögon*

Jag är nog inte så över honom som jag trodde att jag var.

Damn it.

This is what you get.

There is some pretty fucking bad karma coming my way. Verkligen allt går åt skogen just nu. "Och att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet." Osv, osv. Jag orkar inte riktigt gå in på detaljer för det är ju ingenting egentligen om vi nu ska hårdra det och det finns ändå alltid någon som har det värre. Osv, osv.

BRA start på året, ja.

Nytt år osv.

Några höjdpunkter från vår nyårsfest:

• När Snygg-kocken blev så generad av mitt och Deans val av samtalsämne att han helt sonika gled ner under bordet och försvann.
• Att en kille köpte att jag var från Skottland.
• Jag blev raggad på av en hunkig brandman.
• Den superäckliga drinken jag och Jorge uppfann (Captain Morgan och tranbär?!)
• Att jag äntligen fattade att den mystiska räv-killen jag antastade på halloween är min kompis pojkvän. Hehe, oops! My bad.
• Jag fell in love. Eventuellt. Men mer om det senare!


Jag tog nästan inga bilder dock. Sämst.

RSS 2.0