Dom har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt.

Will var som sagt på besök igår. Det har bara gått en vecka sedan han flyttade men det känns redan som en evighet. Jag satt klistrad vid hans arm hela kvällen. Abandonment issues skala 3:1. Men han trivs bra i Narnia, säger han. Han och hans pojkvän har blivit med kattungar.

Jag borde vara lycklig att min vän är lycklig men jag hatar att han är det utan mig. Jag skäms över att tänka så men det är inte mitt fel att jag föddes emaptilös med ett svart hjärta. PLZ don't hate me. Jag gör mitt bästa för att bli en bättre människa. (Men tills dess: hat. Avgrundsdjupt.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0