STILL ill?




Hej hopp. Mår lite bättre idag. Ser dock fortfarande ut som death och jag kan höra min bröstkorg. Det kan väl inte vara bra? Är jag inte frisk på måndag tar jag livet av mig. *CLIFFHANGER!*

Die in the summertime.


Sommaren har kommit till Regnland! Sanna mina ord. Som jag har SVETTATS. Crikey. Kan eventuellt vara feber.

Illness-update: jag mår bättre idag än jag gjort hela veckan. Framsteg! Vad jag bryr mig om nu är att jag är frisk till open mic night på måndag. Jag vill dricka vin och flörta med Snyggkocken. Jag ska dricka vin och flörta med Snyggkocken, damn it, JAG SKA! Jag ska flörta byxorna av honom. Man måste ha målsättningar här i livet.

Be careful what you ask for.

När man bor tillsammans med en polsk knarkare med goda connections bör man tänka sig för både en och två gånger innan man ber honom att köpa med sig "some coke" på väg hem.

Just sayin'.

Another sunny day.





Sjukskriven igen. Det är väldigt synd om mig. Nåväl. Nu kan jag ju hänga i trädgården och slappa i solen hela dagen. Nog för att vår trädgård är världens äckligaste. Men ändå. Jag kanske kan få lite färg i alla fall. Seriöst, jag är för vit ens för England.

Sleepless in Hertford.



Fortfarande sjuk. Det börjar bli löjligt nu.

LukeDarling ringde mig halv fyra imorses. Jag var redan vaken pga hostan från helvetet. Jag har inte sovit ordentligt på över en vecka. Jag saknar Luke. Han kommer hem från Bristol om tre veckor. Ungefär samtidigt som jag åker till Sverige alltså. SJÄLVKLART. We never got the timing right. Det var alltid vårt problem. Det och att han har en ful ginger-flickvän. Men men.

Thanks but no thanks.

Ibland kan man få världens bästa komplimang men från helt fel person och då betyder det absolut ingenting.

Han bah: "You look like Zooey Deschanel. I want to get to know you better."

Ni kommer ihåg den knubbiga killen från Elberts med den straighta gaykompisen? Han. Tydligen gjorde jag ett ganska bra intryck den kvällen för nu vill han inte sluta smsa mig och jag ser honom gå förbi puben med sin löjliga frisyr nästan varje dag.

Jag bah: "Sorry babe men det finns säkert andra tjejer med mörk lugg och eyeliner du kan stalka."

Är det detta som kallas karma? Eller varför är det bara knubbiga killar med fult hår, trettiotvååringar och dvärgar som stalkar mig? Varför är det aldrig Mr hottie italian guy eller han som ser ut som Olly Murs? Vad är det jag har gjort? Va va va? JAG VILL HA ETT SVAR.

I'm medicated, how are you?


Varför blir jag aldrig frisk?
Ser ut och känner mig som a bag of shit.
Orkar inte.

Det gamla vanliga.

Ångest ångest ångest ångest ångest ångest osv.

Meat is murder.





Varje gång jag har den här t-shirten blir Jorges pappa kär i mig.
Jag har den så ofta jag kan.
Hur jag ska få Jorge kär i mig vet jag inte.
(Take off the t-shirt?)

Två bilder från igår.



Hej Dean och jag! Här sitter vi på puben och väntar på Deans ragg, den irländska dragshowartisten. Dean var helt upp över öronen kär i honom. Jag var lite mer skeptisk. Han påminde mig om Robin Williams karaktär i Birdcage (jajajaja jag vet att det är hans partner som är drag men ändå). Jag hatar Robin Williams.




Hej Will och jag! På något sätt hamnade vi på Stonehouse. Det var så folktomt att man faktiskt kunde röra sig på dansgolvet. Ny upplevelse. Will gjorde mig uppmärksam på att jag nu har hånglat med alla mina arbetskamrater minus Snyggkocken. Jag bah "believe me, I'm working on it!" I'm the new pub slut! Eat your heart out, Dean.

Alltid detta fyllebloggande.

På jobbet. Uttråkad. Jag är den enda som jobbar, alla andra är fulla. Jag är i och för sig också lite full om jag ska vara ärlig. Dean raggar på en betydligt äldre irländsk dragshowartist. Normalt.

Jorge är inte här. Saknar honom? Saknar Jarvis. Dåligt. Hans kompis var inne tidigare. Han kallade mig "Kiddo." vet ej om det var gulligt eller patronising.

Jag slutar jobbet om ca en halvtimme. Då ska vi gå in to town och dance like sluts. Det är vad Dean säger i alla fall.

Ok. Will placerade precis ett glas champagne i handen på mig, plikten kallar. Eheheh.


Burning up.


Det är en miljon grader idag. Vi har öppnat ölträdgården på jobbet nu. Jag funderar på att sätta upp en SELF SERVICE-skylt i baren och gå ut och sätta mig i solen med en kanna Pimms. Jag litar på våra kunder. Famous last words.

Every day is like high school.

Jag var på mitt andra jobb idag. Tydligen har ryktet att jag och Jorge "are banging each other" spridit sig ända dit. Jag förstår inte. Hur? Huuuuur? Det är ju inte ens helt sant.

There's nothig to do so you just stay in bed (oh, poor thing.)



Kolla vem som är på fötter igen! Med smink och allt. Jag känner mig nästan som människa igen. Idag SKA jag gå till jobbet. Fem dagars sängliggade är enough. ORKAR INTE MER. Nu är jag frisk (because I say so) och därmed basta.

Is it medicin?

Jag har lagt cold & flu-tabletterna på hyllan. Blev helt konstig i huvudet av dem. Jag kunde inte sova pga jobbiga drömmar, blandade ihop dagarna, såg saker som inte var där och annat läskigt. Ni anar inte vilken oerhörd lättnad det är att plötsligt kunna tänka igen. Vilken känsla! I can see clearly now the hallisarna have gone, hallelujah, I'm beginning to see the light osv.

Sörjer den missade helgen. Den såg ju så lovande ut. Mr Nice arse hade t.ex. lovat att bjuda mig på drinkar i fredags. Nu fick han säkert bjuda den där blonda tjejen istället. Dödahavssalta tårar på det. Hon dricker ju inte ens. ALLTSÅ PÅ RIKTIGT. Vem går till en pub och dricker läsk? Ilskan just nu. Går inte att mäta.

För övrigt tycker jag inte om näsblod längre. Tio minuter efter att jag postade gårdagens inlägg börjde jag blöda igen. Ur båda näsborrarna. Samtidigt. ÅT BÅDA HÅLLEN. Alltså både ut ur näsan och ner i halsen. Helt vansinnigt. Jag höll på att kvävas. Inte så jävla säxey.

A physical wreck.


Såhär snygg och fräsch kan man se ut om man inte sover på fyra dar. Det är inget jag rekomenderar. Men jag är på bättringsvägen tror jag. Idag klarade jag t.ex. av att gå ner för trappan! (Och det är ju inte alltid jag gör det, ens i friskt tillstånd.) Så det bådar gott. Försöker vara positiv osv.

Igår blödde jag näsblod. Jag älskar näsblod och jag älskar att prata om hur mycket jag älskar det. Ibland tror jag att den enda anledningen att Jorge gillar mig är att han tror att jag har någon slags konstig blodfetisch och "that's weirdly hot." Och jag låter honom tro det för att... Tja, det blir mer spännande så.

(Och enda anledningen att jag gillar Jorge är att hans pappa är för gammal för mig? Neeejdåååå.)

Jag behöver lite sympati. Alternativt en pistol så jag kan skjuta mig själv i huvudet.

Smsar: "Joooorgie, I feel so ill! :("
Får till svar: "Man up."

Ameh.

Happy st paddys day!

Jaha. Detta var ju ett mindre roligt sätt att fira St Patricks day på. Jag ligger in my chamber of illness och hostar och snorar så det står härliga till. Jag kan varken prata, äta eller dricka något pga det känns som att någon har kört ner ett rivjärn i halsen på mig. Himlen vet att jag är miserabel nu.

Meneh... Mitt snor är ju grönt i alla fall. Såatteh.

I hoarsely cry.

Spännande att call in sick till jobbet när man har tappat rösten.

Jag tror inte han vet vad "subtle" betyder.

Mottog precis följande sms från Dean som är ute och svirar på stan:

"Imbsor subtle drunken !! Jdhebej xxxx"

Och här ligger jag i min sjuksäng och ruttnar bort. Livet svider.




Story of my life.


Jag knarkar cold & flu och grämer mig över att när jag för en gångs skull har en ledig kväll är jag för sjuk och ynklig att göra något av den.

Den ursprungliga planen var: gå till jobbet, var ace, flörta med Mr nice arse, gå till Stonehouse och hångla med Jorge.
Den nya planen är: gå till jobbet, dö inte, tigg lite pity food av le snyggchef, gå hem och kolla på Legally blonde i sängen.

I'm not happy.

She's the colour of a magazine.

En av våra stammisar, Mr Robinson, frågade om jag och Will skulle kunna tänka oss att modella för hans nya t-shirt-kollektion. Attention-horiga som vi är tvekade vi inte en enda sekund innan vi sa hells yes! och high fiveade varandra. På riktigt, det hände. Dean är mycket avis. Det är ju trots allt han som bemästrar the fine art of smizing.

Robinson: "So this is the girl you would be modeling with, Jo."
*visar bild på telefonen*
Jag: "Ooh! A bit of girl on girl action, ey? Sign me up!"
Robinson: "It's my baby sister."
Jag: "Oh."

Eheheh. Heheh. Eeehh.

Shorty.




Shortsen ovan är mina nya faves. De är så sköna att jag vill dö i dem. Jag ska aldrig mer ha på mig något annat i hela mitt liv. Who likes short shorts? We like short shorts!

Arma mig.



Min arm är fortfarande helt fucked up. Jag förstår inte hur ett enda litet fall kan orsaka ett sådant groteskt och långvarigt blåmärke. Det ser verkligen bedrövligt ut. Dessutom är det så pinsamt att berätta för folk att jag ramlat ner för en trappa. Jag låter ju fullkomligt dc. Försöker därför hitta på andra coolare historier.

På jobbet:


Budweisermannen: "Damn, girl! What happened to your arm?!"
Jag (försöker låta nonchalant badass): "I elbowed someone in the face really hard."
Jorge: "Yeah. She elbowed the stairs."
Jag: "In the face! And shut up!"

Dumma Jorge som bah förstör min street cred.

You had a very good weekend but you can't remember where you've been.

Right. Lördag alltså. Vilken bisarr kväll det var. Jag, Dean och Jorge gick till Blackbirds. Aquabartendern jobbade. Jag står inte ut med hur han tittar på mig. Som en ledsen hund som väntar i regnet utanför Tesco. Typ. Det gör ont. Jag hatar att han inte hatar mig. Det hade varit lättare att hantera.

I alla fall. När vi lämnade Blackbirds hände det bisarra. Jag hånglade lite med Dean och IT GOT WEIRD. Jag menar, vi brukar festhångla då och då, det är inga konstigheter, men den här gången hände något. Det kändes - jag vet inte - romantiskt? Filmiskt? Framförallt kändes det. Det var som att tiden stannade och allt blev suddigt i kanterna. Mycket förvirrande upplevelse för oss båda.

Jag: "Did I just... Turn you straight?"
Dean: "I'm not sure, Jo... I think you might have!"
Jag: "Shit!"
Dean: "Oh! This is exciting!"

Jorge blev svartis. Tydligen är det inte okej att kyssa andra pojkar framför den man dejtar-eller-vad-man-nu-ska-kalla-det. Jag bah: this is news to me! Men nu vet jag. You live and you learn. Jag antar att jag kan låta bli att hångla med Dean igen om det nu ska vara nödvändigt. Uppoffringarna jag gör alltså!

Kvällen slutade som vanligt med att vi klättrade in genom Dan the mans fönster och åt mexikansk mat tills vi somnade på soffan. Varför ändra ett vinnande koncept?

"In Soho there are no rules!"



Igår fick vi för ovanlighetens skull med oss Snygg-kocken till vår girltalk and cocktail session på The Snug innan jobbet. Och för vanlighetens skull blev han sådär obekväm som bara han kan bli när Dean berättade alla snuskiga detaljer från sin dejt i Soho kvällen innan. JAG VILL OCKSÅ GAYKLUBBA I LONDON! Det är mitt nya mål.

Snygg-kocken var lite besviken att vi missade Open mic night i måndags och lovade igen att köra Abbas S.O.S för mig nästa gång. "But I won't do it like the original. It will be slower... Almost like a love song." Jag bah OMG SA HAN VERKLIGEN DET DÄR? He did. I'm in love. (Jag svimmade nästan när han senare under kvällen plåstrade om min skadade arm.)

Efter typ fem cocktails var gick vi till jobbet och chefen lär ju ha blivit lagom glad när hela hans besättning dök upp fulla till kvälls-shiftet. Mycket bra kväll. Vi hade nog mer kul bakom baren än vad kunderna hade. Jag flörtade ganska hårt med Mr Nice arse. Han är lärare! Fint. Crazy wine lady kysste mig på munnen? Sånt som händer. Jorge var inte där så jag skickade ekivoka sms till honom under kvällens gång. Det gjorde även Will. Från min telefon. Inte okej.

Efter jobbet gick vi till Elberts och dansade oss svettiga till Blur och Madness och jag har aldrig känt mig så engelsk. Jag var Deans bästa wingman och hängde med en knubbig kille så att Dean kunde ragga på hans gaykompis. Sen visade det sig att gaykompisen bara låtsades vara gay så att hans knubbiga kompis kunde ragga på mig. Tråkigt.

Dean vill gå ut ikväll igen. Jag borde säga nej men det är så... svårt... att stå... emot. Jag är inte stark nog. Jag har redan valt en outfit. Shorts så korta att Tony Hadley skulle tappa hakan. Gud bevare oss.

God damn!

En bra grej med England besides all the pretty boys in school uniforms (men hej peddo-feelings, long time no see) är att all medicin är så mycket starkare än den man kan köpa i Sverige. Nässpray till exemel. Engelsk nässpray är min nya kärlek. Engelsk nässpray får mig att reagera exakt såhär:



Loves it.

Live-blogg från puben.

Det kan vara för att jag har feber. Det kan vara för att jag blandat cold & flu-tabletter med whiskey. Men jag tror banne mig att jag är kär i Jorges pappa.


Hello sunshine?


Meneh! Vad hände med solen? Va va va?

Jag tog mig samman i mitt ynkliga tillstånd för en promenad till Tesco för att köpa sådana där roliga cold & flu-tabletter som man får hallisar av. Gick världens längsta omväg för att slippa gå förbi puben ifall Snygg-kocken skulle råka kolla ut genom fönstret och se mitt bleka ansikte och äckliga hår. Det började regna. Mycket. I was not amused.

Nu ska jag släpa mig in i duschen och försöka göra mig presentabel innan jobbet ikväll. Det kommer bli ett jävla MISSION. Hatar att vara sjuk.

Blåmärkesupdate.


Jag ljög verkligen inte när jag sa att det innehöll alla regnbågens färger.
Jag är helt fascinerad. Jag älskar äckliga saker.

Bruise pristine.


Jag försöker visa hur groteskt äckligt mitt blåmärke är men det syns inte riktigt. Väldigt svår vinkel att fota dessutom. Alla frågar om jag var full när jag ramlade ner för trappan. Det var jag inte. Det är det som är så pinsamt.

Annars då? Jovars. Jag är sjuk igen. Så sjuk att jag missade Open mic night i måndags! Och Snygg-kocken som hade lovat att sjunga Abba för mig och allt. SORGEN.

(Ja, jag har en U2-tisha och ja, det är ironiskt.)

I'll take you to the candy shop.

Helt normal sms-konvo:

Jag: I fell down the stairs this morning like an idiot. I now have the most awesome bruise on my arm. It's got all the colours of the rainbow.
Jorge: Does your arm taste like skittles? And if so can I taste it?
Jag: Yes it does and yes you can.

Sedan tog konversationen en... olämplig vändning. Det slipper ni läsa.

The stranger.

Det var en såndär alldeles vanlig kväll på puben då absolut ingenting av värde händer. Det kan ha varit en torsdag. Jag och Will var så uttråkade att vi höll på att avlida och pratade om att gå ut efter jobbet.

Kille som hängt vid baren och småpratat med oss hela kvällen: "That sounds awesome! Is it alright with you guys if I join?"

Vi bah: "Yeah. Sure!"

När han gått hem för att byta om vände jag mig till Will.

Jag: "Will, this is really embarrassing, but I don't know your friends name."
Will: "My friend? I thought he was your friend!"
Jag: "Oh. My."
Will: "God!"
*dör av skratt*

Vi hade alltså bjudit med en COMPLETE STRANGER att festa med oss. Bra jobbat.

Det visade sig dock bli en av de bästa kvällarna vi någonsin haft! Mr Stranger hade some sweet dance moves up his sleve, vi träffade Wills Jesus-tvilling (som också hette Will!) och jag fick hångla med en mycket söt pojke vid namn Tom som firade sin sista kväll i Hertford då han redan nästa morgon skulle resa till USA och vara borta i två år (jo men visst, nice try.)

Lärdom? Säg alltid JA till främlingar. Bjuds det på godis- ta det. Tveka inte att hoppa in i folks bilar osv. Det kan bli the best night of your life. (Det kan också bli the last night of your life, men men. Shit happens.)

Bloody hell.


Engelska trappor är livsfarliga.
Det var mest det jag ville ha sagt.

Fredag.



Vår bästa nya fredagstradition: Will, Dean och jag ses på The Snug innan jobbet för cocktails och girltalk. Dean var dock inte där igår pga han var ett coolt kid och hängde i London i väntan på en hot date. Will tycker att jag och Jorge borde sluta tramsa och bli ihop already. Han säger att de tre åren som skiljer oss åt inte spelar någon roll eftersom vi båda är "incredibly childish." Man bah tack.

När klockan var fem gick vi till jobbet dårå, lite runda under fötterna. Mr hottie italian guy kom in! Han var ASFLÖRTIG och bjöd både mig och Will på drinkar hela kvällen. Han är himla sweet och vi har bara lite dåligt samvete över att vi fortfarande inte har en aning om vad han heter. Oh well. För sent att fråga nu liksom.

Sen blev jag lite ledsen och överdramatisk när Jarvis plötsligt gick förbi puben med en cigg (han har tydligen börjat röka igen sedan vi gjorde slut.) Usch. Jobbigt. Jag var helt "how DARE he walk by MY pub?!" och Will och Jorge bah "bry dig inte om honom, han kommer ändå dö i förtid av rökning" och jag bah "aaawww thanks guys, that means a lot to me."

För övrigt. Sexy-killens mamma raggar på mig? Vad är det som händer?

Torsdag.

När jag kom till jobbet var det två gööööörsnygga killar där som spelade gitarr. En av dem var brandman, enligt Dean som var helt till sig. Jag har ingen aning om varför de spelade i vår pub men jag klagar inte.

Efter jobbet mötte jag Jorge på Stonehouse. Hångelfest! Sedan gick vi hem till mig (vi stannade på vägen och knackade på Dan the mans fönster men han sov som en stock framför tvn.) Vi pratade om hur snygg Rhian är och hur kära vi är i henne. Konstig sak att prata om när det är meningen att vi ska vara kära i varandra, kan ju tyckas. Men, men. Gemensamma intressen osv.

Det var torsdagen det. Nu är det fredag och jag ska alldeles strax möta Will i stan för some before-work-cocktails. (After-work är så mainstream.)

Är så dålig på att ta komplimanger.

Jag: "I need a shower."
Jorge: "Yeah. You smell funny."
Jag: "Oh, cheers."
Jorge: "I didn't say it was bad."
Jag: "Well, funny isn't exactly good, is it?"
Jorge: "I don't know. I like it. It's funny."
Jag: "Shut up."

Åh, vad gulligulliga vi är osv.

RSS 2.0