Don't cry baby, it's only a movie.


Godkväll! Här sitter jag och ser ut som en cineast. För det kan man ju också göra. Passande nog har jag spenderat hela dagen åt att se på film. Jag är dunderförkyld och då får man lov att göra det.

Filmer jag sett idag:
Harold and Maude (älskarälskarälskar)
Scott Pilgrim vs. The World (bättre än jag hade väntat mig)
Ronja Rövardotter (fick mig att börja storböla. ALLAN EDWALL!!!!)
Och slutligen:
Förnuft och känsla (för vad är ett filmmaraton utan en dos Hugh Grant?)

Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna längre. Dags att sova alltså. Hej.

Mitt liv som seriefigur.

Att fota sig själv är bara såå mainstream.
Från och med nu kommer jag bara lägga upp taffliga paintbilder.
Lev med det.


Viva hate.



Mozzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. Slarvig paintbild.

Things go better with a little bit of razzmatazz.

Gjorde en ny header till bloggen. Mitt liv behöver lite mer Jarvis Cocker kände jag.

Pulp.


Det bästa med mitt nya hår är att jag ser ut som hon i Pulp fiction! Jag ÄR hon i Pulp fiction! Typ. Lite slarvigt gjord bild, men vafan, det här ska bli omslaget till min självbiografi om jag någonsin skriver en. Yes alltså. Pulp fiction. Pulp. Pulp! Som förutbestämt av gudarna.

And you're always busy, really busy, busy, busy.


Just nu är jag är väldigtväldigt upptagen med att måla popstjärnor till mitt projektarbete som ska in nästa vecka. Hejhejhejdå. (I vanliga fall skulle jag inte räkna Lionel Richie som popstjärna, men vafan. Söt är han. Med sin mustach.)

Jag har ett kontrakt med gud.


Känslan av att gå på Kentkonsert. Såatteh.

The clock.



Jag såg en Arvingarna-klocka i en tidning som inte var Veckorevyn. Eller alltså, okej då, jag är sjuk och hemma från skolan. Veckorevyn är ungefär såpass allvarlig lektyr jag orkar med nu. Hur som helst. Kastade en blick på dansbandsuret och tänkte spontant: "WOW! Så very kitch. En sån vill jag ha!"

Jag är dock inte så säker på att kitchfaktorn väger tyngre än töntstämpeln som är varje Arvingarna-supporters tunga ok att bära. (Därmed inte sagt att jag diggar Arvingarna. Tvärtom. Men det kan jag ju inte påpeka varje gång jag har besök. Det verkar ju, om något, misstänkt.)

Designade därför lite snabbt en egen klocka. Mycket bättre. En sån här skulle man ha på väggen! Så kunde man säga att klockan är "kvart i Brett", "Jocke Berg i Bowie" och såntdär charmigt.  Årets julklapp I tell you. Vänta bara.

Mårrissey.


Hej Moz. Jag hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar dig. Förlåt. Det ska bli ändring! Från och med imorgon ska jag börja varje dag med att lyssna igenom Meat is murder och citera lite Wilde. Posera med påskliljor och sådant där. Ja! Bra flicka. Kommer till pophimlen (och inte till hiphop-hell eller nåt) när jag dör.

Fox in the snow.



"Hej jag ritar som en femåring." Jag ska i alla fall ha en räv när jag blir stor. (En som röker och dricker kaffe ja, hardcore.)

Alltid Brett alltid så jävla rätt.


Den här bilden saknar en tomatplanta. Sedan är den perfektion. Mitt projektarbete går framåt. OCH IKVÄLL MISSAR INGEN FILMEN OM OLLE LJUNGSTRÖM PÅ TVÅAN KLOCKAN 20:00! Då slår jag er igen.

När du får oväntat besök, liksom.


Här sitter jag och smygreklamar. Fy på mig. Men jag hade en dröm. Det såg ut ungefär såhär. Det är ju inte varje dag Moz dyker upp med en blombukett. Då är det bra med Gevalias kaffe i skåpet. Alltid beredd!

Nu ska jag sova. Imorgon har jag ett viktigt prov. Eller, okej. Ett prov i alla fall.

Time is never time at all.


Jag borde skriva en debattartikel nu. Men. Hur kul är det? Det är mycket roligare att göra bilder till mitt projektarbete om popstjärnor. Så det är det jag gör. Då vet ni.

Plopp vs Center.


Jag rensar min mapp i skolan och vad finner jag? Jo, en plopp som slåss mot en center. Och jag vet inte riktigt varför. Men roligt är det. Jag gillar särskilt hjärnsubstansen/kolan som rinner ut ur den fallna centerns huvud. Fint.

Cut your hair.

Mitt hår är för tillfället en katastrof. Försök inte ens säga emot. Jag är nära att go Billy Corgan. Seriöst. Fast helst skulle jag vilja klippa det ungefär såhär:


Och om jag dessutom kunde få Björks ansikte genom transplantation, magi eller whatever, vore allt top notch.

So I broke into the palace with a sponge and a rusty spanner.



Illustrator. Morrissey, svårmod och påskliljor.

She said: "Eh, I know you, and you cannot sing"
I said: "That's nothing - you should hear me play piano"


Smoke some fags and play some pool, pretend you never went to school.



Ååh, jag känner mig inte lite ringrostig på Illustrator! Övning ger inte alls färdighet. Det här ska i alla fall föreställa Jarvis The Second Biggest Love Of My Life Cocker. (The Biggest Love of my life? Brett. Såklart.)

Weird lover Wilde 1.


To be continued... (dundundunDUN!)

All things go better with a little bit of razzmatazz.



Det här är Jarvis. Om jag hade ett eget hus skulle han få bo i köket. Där skulle han strosa runt om dagarna, se sådär brittiskt blek ut, dricka te och vara lång. Och när jag kom hem från skolan skulle vi sitta vid köksbordet och diskutera viktiga saker som getingar och Jesuskomplex. Och dricka ännu mer te.

Jag tror att jag ska önska mig en popstjärna i julklapp. Ja. En alldeles egen popstjärna. De är billiga i drift. Tror jag. De kan ju inte äta så mycket i alla fall, så taniga som de är. Skorpor och te. Kanske popcorn ibland. Perfekt liksom.

You should be bludgeoned in your bed.



Now I know how Joan of Arc felt
as the flames rose to her Roman nose
and her Walkman started to melt
.

Det är precis på grund av sånt här som jag aldrig får några läxor gjorda.
Jag hör en låt och tänker "faaan jag måste göra en bild av Jeanne d'Arc som punkare!"
Yes alltså.

Tidigare inlägg
RSS 2.0